I escaped.

This will be the last post on this blog.

It all began when I was ill, miserable, and stuck in Sweden due to circumstances not of my own design. Absorbing a daily dose of Swedish newspapers, radio and TV news created an incredible frustration with the bias, the lies, and the propaganda most Swedes seem to swallow whole. For the sake of my career and for the sake of social relationships, being in favor of capitalism, family values, the death penalty, hard work, and a severe reduction of welfare programs are all opinions kept quiet. Smiling politely as one idiotic ideological idea after another is accepted as scientific fact is a fact of life here, from elevating people to positions of power because of their gender/race/age/whatever rather than their merits to ruining our industry with regulations, taxes, and mythological carbon credits.

This blog kept me going. It was a chance to vent, to reflect, and then vent some more. Unlike most left-wing blogs, I allowed virtually all comments. I replied to many. Some were by the lunatic left, others by rabid racists, but a surprising number were by intelligent, ambitious, critically reflecting individuals who saw through the Matrix-like din of Swedish political correctness and came to their own conclusions.

Now things have changed. Since almost a year I am abroad working. I’m happy with my job and my life. I’m healthy again. The Swedish people I meet here often share my values and beliefs, and the lack of “Jante” is refreshing. In a way, I am far, far less political today than I was, far more relaxed. Perhaps it is because now I don’t need to be on the defensive, waiting for an ideological insult or sucker-punch everytime I open a newspaper or turn on the TV. At the same time, Sweden seems to have turned to the right (at least somewhat, and everything is of course relative). The Moderates are the biggest party, the rest of Europe is dying from socialist welfare debt, and Obama is finally being seen for the social democrat that he is. We’ll see if this sovereign debt crisis turns into Atlas Shrugged, or if we’ll see another few decades of statism.

My advice (worthless and for free and unasked for, as most advice is 😉 is to smile and adapt to whatever system you are caught in. Don’t make waves. Work harder, work smarter, and gain influence. Then make changes, or get transferred, or do whatever you need to do to make life better for yourself and your family, if you have one. Save your frustration with the collectivist horror show we call Europe for blogs or philosophical 3 am debates with friends. Once you have succeeded, THEN you can tell the greedy bastards and their politicial correctness to **** off.

See you on the other side of Perdition.

Och nu är det jul igen…

Det börjar sakta men säkert leda upp till presidentval i USA. Och till skillnad från den totala okunskap som Sveriges journalistkår besitter angående Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Kina, och Ryssland när det gäller allt annat än de grundaste, Wikipedia-inspirierande analyserna… ja, till skillnad från det så tävlar man nu i att gå om varandra i att gotta sig i varje liten amerikansk detalj. Det är julhandel så det visslar om det, på ett språk journalisterna (vagt) behärskar. Nu ska här frossas i detaljer! Detta lite småbarnsliga beteende hade varit löjligt men i alla fall harmlöst om det inte hade varit för den sanslösa grad vänstervridning journalisterna dränker sina artiklar i. Antingen är det socialdemokraten Martin Gelin som är ute och flaxar om någon galenskap han hittat i numera krisande vänstersajten Huffington Post, eller så är det Britt-Marie Mattson som dansar med fakta i GP som en hamnarbetare på baletten.

SvD får inget bra betyg heller, förvånansvärt. Av någon outgrundlig anledning har Sveriges mest borgerliga tidning valt att anställa två av de mest vänstervridna utrikesjournalisterna. Först Gelin under flera år med sin USA-blogg, som äntligen slutade (med en sista länk till vänsterpartisten Progressiva USA) när han skulle hjälpa socialdemokraterna med deras kampanj. Vad var det för tomte som anställde en blodröd sosse att täcka världens största kapitalistiska land? Kvar är trotjänaren Karin Henriksson vars faktamissar och vinklingar då och då nämnts medan jag var aktiv med bloggen. Gör en sökning.

Senast gör Henriksson ett försök till karaktärsmord på Michelle Bachmann för att hon kallade Putins totalitära Ryssland för Sovjet. Och för att hon sa fel angående Elvis. Megaskandal eller journalistiskt lågvattenmärke? Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, skrev Liza Marklund. Så mycket värre då med de som gör det till sitt jobb att riva ner starka borgerliga kvinnor. Ska vi gissa att hon gjorde samma sak mot Margaret Thatcher när hon kom?

Det patetiska är hur förutsägbart det är att sossar anställda av borgerliga svenska tidningar bedriver opinionsbildning istället för att rapportera fakta. Jag hade faktiskt ett vad med en vän om ett par öl angående hur lång tid det skulle ta för vänstern att börja gå till rabiat massangrepp mot Michelle Bachmann om hon började klättra sig fram i opinionen. Det dröjde ett par dagar!

Karin Henriksson är i gott sällskap när det gäller personangrepp, för övrigt. Skräckikonen Eli Roth, känd för sina tortyrporrfilmer a la Hostel, skrev på sitt Twitterkonto “I know it’s a bit early, but where can I find a ‘Michelle Suckmyc*ckman in 2012’ bumper sticker?”. Henriksson har allierade när hon börjar hetsjakten. Och jag kan garantera att det kommer bli mycket, mycket värre när drevet mot borgerligheten i USA kommer igång på Sveriges utrikesredaktioner och i vänstertidningar i västvärlden. Ska vi sätta hundra tusen kronor på det? Sätter någon emot?

Och som sista liten godbit borde det påpekas att dubbelmoral inte betyder “dubbelt så mycket moral”. Utav dussintals och dussintals tabbar, misstag, och helt felaktiga grodor Obama slängt ur sig har inte en enda rapporterats av Henriksson. Se nedan för ett fint litet exempel på idioti som en mellanstadieelev skulle klarat bättre. Kan ni tänka er hysterin att sprida det om Bachmann eller valfri republikan sagt det?

Vad är familjens ansvar?

Under tiden hemma i Sverige skrev jag blogg-inlägg var och varannan dag. Det fanns så mycket “fel” att tycka till om, främst som ett resultat av den eländiga socialism som socialdemokraterna under nära 70 års förtryck lyckats tvinga på de övriga 45% av samhället som visste bättre än att rösta på vänstern. Varje dag man öppnade tidningen såg man nya artiklar om unga mördare som får 2 års vård för tortyrmord, bidragstagare som skriker sig hesa över att inte få tillräckligt med pengar till World of Warcraft och sprit, och ett ogrundat, obildat, ensidigt svenskt hat mot USA samtidigt som Kina, Ryssland, och dess vänner i Iran, Nordkorea, Venezuela, Bolivien, etc. växer sig allt starkare ekonomiskt och militärt. Kina och Japan, där jag är nu, har helt andra perspektiv. Klart att det finns fel, självklart att Sverige är bättre inom flera områden. Men vi är korkade, riktigt illa korkade, som vägrar ta till oss information och idéer utifrån.

Men sak samma. Jag kommer nog inte skriva på ett tag framöver ändå, det var bara en liten sak som fick mig att reagera nu inför julen. Jag läste hur en gammal kvinna “inte fick” färdtjänst med taxi i 100 kilometer. Är detta nu en mänsklig rättighet att få ett par tusen i taxipengar när man känner för det?

Två saker som får mig att tänkta till:

• Pensionen är redan ett bidrag. De gamla idag hade, som jag diskuterat i tidigare inlägg, skatter på Hong Kong-nivå. De pengar de får går direkt från dagens skattebetalare, inte från egna, personliga sparkonton inom pensionen. Så skall inte det också räcka till de transporter man vill ha? Girighet!
• Än viktigare, hundra gånger viktigare. Vad i hela fridens namn har hänt med familjen i Sverige? Ska ej kvinnans barn och barnbarn ta ansvar? Om vi ärligt talat gått så långt som samhälle att en familj inte längre kan eller vill hämta sin 91-åriga familjemedlem till jul, eller punga ut med en tusenlapp till taxi, ja då är det dags att skrota hela “folkhemmet” och börja om, för uppenbarligen har det sugit hela själen ur landets medborgare.

Jag vill inte tro att vi blivit så handlingsförlamade och socialt kastrerade att vi överlåter det allra viktigaste till staten, och sedan gråter ut i media när storebror inte tar hand om allt. Tyvärr tror jag att det ändå är så i dagens Sverige, landet där Playstation och juridikstudier till brottslingar, och bredband, thaimat och 3G telefoni till arbetsskygga båda är “mänskliga rättigheter”.

Älskar TT och vänstern mördare?

Vi är hundratusentals, rent av ett par miljoner, människor här i Sverige som stöder hårdare straff och dödsstraff. För oss är det naturligt att samhället inte borde släppa ut en mördare efter att ha räknat straffet i hundår. Vi är en censurerad, nedtystad minoritet som tvingas tyst läsa rubrikerna i tidningarna medan än fler mord, våldtäkter, och andra brott begås utan att etablissemanget bryr sig mer än att gnälla om behovet av mer socialtanter.

Och istället för att våga möta oss i debatt, ge oss utrymme i kulturen eller i tidningarna eller i politiken, så går alla partier från M till S och alla tidningar från Aftonbladet till Svenskan ut och låtsas att vi har en gemensam “svensk” syn på snälla, små mysiga straff där en 20 årig mördare är ute igen efter tre år. Man lägger locket på, och likt en diktatur vill vända blicken utåt. Lite fult, TT, lite fult!

Det är rent ut sagt skamligt. Innan ni vänsterjournalister börjar babbla om USA (och Japan, etc.) vars demokratiska befolkningar stöder dödsstraff, så våga ta debatten här hemma. För det finns en enorm mängd svenskar som stöder EXAKT samma sak trots er propaganda. Och trots er censur.

Tänk på det nästa gång ni läser de dagliga rapporterna om ytterligare brutala övergrepp.

Replik: “Men kanske om den lilla sötnosen fått mer bidrag kanske han hade slutat efter elfte brottet, i alla fall? Man kan aldrig sluta ge folk nya chanser! Mördare är människor precis som du och jag.” – TT

Journalismens Silly Season

Svenska Dagbladet förvirrar mig. Å enda sidan driver man en stenhård, uppenbart borgerlig linje i den inhemska rapporteringen. Inte för att det hjälpte fixa fram egen majoritet i riksdagen, men låt gå: det är en frisk fläkt i förhållande till alla radio- och TV-nyheter. Samtidigt driver man en linje som bäst kan jämföras med genomröd socialism när det gäller internationell politik, framförallt USA.

Först hade man en så kallad USA-blogg som drevs av socialisten Martin Gelin. Kommentarsfälten var överfyllda av arga kommentarer från utlandssvenskar som störde sig på Gelins, i deras mening, partiska, ensidiga och obildade analyser. Ofta var det korta, arga inlägg som endast citerade källor på den amerikanska vänsterkanten, eller rent av plagierade dem. Det visade sig sedan att man hade haft helt rätt. Utöver att skriva en patetiskt hyllande bok till Obama, så blev Gelin anställd av den rödgröna röran för hjälp med deras kampanj. Go figure!

Inte blir det bättre av trotjänaren Karin Henriksson. Det skulle inte förvåna någon om hon hade en del i Gelins anställning, då hon varit ansvarig för SvD:s USA-rapportering sedan stenåldern. Och sedan stenåldern har hon ställt sig på (i bästa fall) socialdemokraters sida, i värsta fall på rena socialisters. Senast så ska denna röda tidningspartisan flumma runt om hur det är “silly season” i amerikansk politik. Hon gör detta genom att först ljuga och håna republikaner, och sedan nämna någon liten bagatell från demokrater som hon sedan spenderar ett stycke att själv (!) försvara. Ensidigt och vinklat, visst. Men problemet med Henrikssons konstanta analyser är att de är så förblindade av vänsterns självgoda “klart vi har rätt, och alla andra är dumma!” attityd att de oftast blir tragiskt obildade och rent ut sagt barnsliga. Det är lite som en 15-åring som precis gått med i Ung Vänster ska skriva en arg insändare till den lokala tidningen i Arjeplog. Enda skillnaden är att Henriksson får mer medialt utrymme.

Å andra sidan är jag lite imponerad. En halvdan gammal journalist med djupa vänsterrötter ska sitta och rendera dom över en artikel som:

1. Är publicerad i en av världens främsta affärstidningar, med fullt stöd av ägaren.

2. Är skriven av en framstående akademiker som jobbat vid Stanford och numera är president av en kristen elitskola för högre utbildning i New York City. Dessutom bästsäljande författare.

3. Är uppbackad av (enligt Henriksson) en av de senaste årtiondenas mest framgångsrika amerikanska politiker, erkänd för sin kunskap inom såväl statsvetenskap som historia. Vänstertidningen Time Magazine person of the year, bland annat.

Det hela påminner ganska tragiskt om hur New York Times vänsterrabiata skribent Maureen Dowd skulle attackera en nyligen framröstad republikansk kandidat till senaten för att hon gillade C.S. Lewis och J.R.R. Tolkien. Stolpskott. Dessa två akademiska och litterära giganters inflytande inom alltifrån teologi till populärkultur kan det skrivas bok efter bok om. Aktivisten Maureen Dowd kan man avfärda med en mening: Karin Henriksson på steroider.

En sak som jag aldrig förstått är vänsterns fixering vid USA. Landet som blivit en världsmakt genom individualism, kapitalism och frihet drar till sig vänstermupp efter vänstermupp. Henriksson, Gelin, Bodström, etc. Alla vill njuta lite i glorian av marknadens bedrifter, samtidigt som de ska såväl snacka skit om landet samt försöka göra om det till ytterligare en socialdemokratisk välfärdsstat. Men faktum är att det redan finns dussintals socialdemokratiska välfärdsstater, från Frankrike till Grekland till Kanada till Mexiko tillbaka till Sverige. Däremot finns det extremt få länder där frihet istället för trygghet till vilket pris som helst är den starkaste ledstjärnan. Varför är vänstern så fixerade vid att släcka denna stjärna? Kollektivism? Galenskap? Illvilja?

Påminner mig om vad Ronald Reagen sa 1964.

“Not too long ago, two friends of mine were talking to a Cuban refugee, a businessman who had escaped from Castro, and in the midst of his story one of my friends turned to the other and said, “We don’t know how lucky we are.” And the Cuban stopped and said, “How lucky you are? I had someplace to escape to.” And in that sentence he told us the entire story. If we lose freedom here, there’s no place to escape to. This is the last stand on Earth.”

Att Henriksson och hennes typ har mage att ifrågasätta de som försöker stoppa Obamas socialism är rent ut sagt avskyvärt. Att hon sedan gör det på sedvanligt sätt, dvs som ovan nämnda arga 15-åriga Ung Vänster aktivist, gör det hela bara än mer pinsamt. Avgå eller byt tidning. TACK.

Mer lögner från TT

TT är kanske den mest uppenbara källan till vänstervridna nyheter i det redan övermättade socialistiska medielandskapet vi har i landet. Det har blivit så illa att man måste vara blodröd själv eller helt blind om man inte ska rygga tillbaka i ren avsky.

Senaste spektaklet var idag då man anklagar en konservativ rörelse mot just stor stat och socialism för att vara ett pack rasister. “flera av Tea Party-rörelsens medlemmar har öppet uttryckt rasistiska åsikter på möten.” slänger en anonym nolla till reporter ur sig. Inga bevis, inga exempel. Bara ren och skär vidrig smutskastning.

Och när till och med vänsterns mormor New York Times erkänner att påhoppen om rasism var just elaka fantasier, ja, vad säger det egentligen om TT?

“Flera av socialdemokraternas medlemmar har öppet uttryckt rasistiska åsikter på möten.” Försök motbevisa mig! Vi kan gå längre. “Flera av milljöpartiets medlemmar har öppet uttryckt sexistiska och homofobiska åsikter på möten.” Motbevisa det, lycka till!

Ful, billig smutskastning utan bevis är nästan omöjlig att skydda sig mot. Så är det. Det vet TT och vänstern.

Men faktum är att rörelsen just HAR lyckats motbevisa det hela. Mediemagnaten Andrew Breitbart la upp en belöning på 100,000 dollar för vem som än kunde komma med bevis på att rasistiska uttryck använts vid påstådda tillfällen. Massvis med filmer kom fram som visade motsatsen, men inte en enda liten film kunde stöda vänsterns påhopp. Inte en enda. I andra fall visar det sig att vänsterrörelser propagerat för att deras medlemmar ska komma med rasistiska skyltar och symboler till möten för att dra negativ uppmärksamhet, men de blir då utslängda från området.

Det förvånar säkert ingen som är bildad att det var republikanerna under Lincoln som friade slavarna, och likaså att det var vänsterns Demokrater i södern som höll i segregationen. Likaså detta förtigs. Eller att det finns många konservativa svarta, asiater, indier, etc i Tea Party-rörelsen. Och de är också ganska trötta på att några vänstermuppar kallar dem rasister.

Hela spektaklet är fruktansvärt fult, billigt, och ohederligt. Men det är ju från vänstern och TT, så vem blir överraskad?

Som sagt. När till och med vänsterns mormor New York Times erkänner att påhoppen om rasism var just elaka fantasier, ja, då är det dags att börja sparka folk, TT.

Vänsterns flörtande med extremism

Karin Henriksson verkar skriva för fel tidning. Antingen är hon ute och babblar om Global Warming (oj vad tyst det blivit där!), om hur ‘orättvis’ kapitalism är, eller hur hemsk valfri konservativ grupp eller regering är. Dagens illgärning är att attackera, igen, de som tycker det är osmakligt att bygga en moské vid Ground Zero. Inga vettiga argument ges, snarare påhopp.

Men vad Karin Henriksson är för dåligt påläst för att förstå är följande:

1. Andra religioner visar hänsyn. När judiska grupper protesterade mot ett katolskt kloster nära Auschwitz  flyttade påven på det. Det ansågs som stötande, även om Hitler var raka motsatsen till kristen. Fakta. Varför kan man ej visa samma hänsyn vid Ground Zero?

2. Byggnaden som ska husera moskén är inom 200 meter från WTC. Dessutom träffades den av splitter och delar av planet. Den är därmed också Ground Zero. Fakta.

3. Islam har en lång tradition av att bygga monument vid platser där man segrat mot kaffirer. Och Kordoba är ökänt som platsen där man intog en kristen spansk stad, raserade alla kyrkor utom en katedral, och sedan “köpte” loss den för att bygga om den till en moské. Inte direkt ett bra namn för tolerans.

Jag hade kunnat gå vidare med att de som står bakom är kända för hyllning av Sharia och kommentarer om att USA var ansvarigt för elfte september, men jag tror vi alla vet hur detta fungerar. En person på vänsterkanten hatar USA, och främst borgerligheten i USA, och allierar sig därmed med vem som än spottar på dem. I detta fall Islam. Att Karin Henriksson här får glatt sällskap av diverse kommunistbloggar är en överraskning för ingen. Men man kan fråga sig om hon är glad för dessa “allierade”, eller om hon kanske inte borde tänka om var hon själv står?

Lite alternativ läsning:

Bias i vänstermedia i USA

Borgerligt amerikanskt perspektiv på det hela

Sarnecki fel person som motpol

Jerzy Sarnecki, Sveriges kanske mest vänstervridna kriminolog, går idag ut och sågar SD:s ihopkok av en forskningsrapport. Det är i och för sig bra att någon påpekar att partiet inte nödvändigtvis består av de vassaste redskapen i redskapsboden, men det vet redan de 97% av folket som ej röstar på dem. Vänta, jag tar tillbaka det där. Rättelse: Det vet redan de 50% som är smarta nog att rösta borgerligt och undvika den rödgröna röran också.

Problemet här är att Jerzy Sarnecki står för en förlegad, motbevisad kvasivetenskaplig gren av kriminologin som är känd som Socialskyddsrörelsen. Den tror och vill, kort och gott, bota all brottslighet med hjälp av socialistisk storebrorspolitik. Fler socialtanter och kuratorer, mer socialbidrag och hyresbidrag, fler fritidsgårdar och basketplaner, kortare straff och mer permissioner, mer vård och högre ålder innan man får påföljder. Idag kan en fjortonåring våldta eller mörda utan konsekvens, och en 20-årig mördare får 3 års ungdomsvård. I bästa fall.

Jerzy Sarneckis politik, för det är inte vetenskap, har lett till katastrofala följder för landet. Enligt statistisk från BRÅ så anmäldes 1975 exakt 755 612 brott till polisen. År 1985 hade den siffran stigit till 1 018 366 anmälda brott, och fram till år 1995 hade det skett ytterligare en ökning till 1 144 153. 2003 års siffror visar på en fortsatt ökning och att det sammanlagda antalet anmälda brott då var uppe i 1 255 335. Det är en ökning med cirka 66 procent på lite mindre än trettio år. Även om detta i sig är ett misslyckande för den svenska kriminalpolitiken är det betydligt lindrigare som ”helhet” än inom kategorin våldsbrott. År 1975 skedde 27 210 våldsbrott. År 1985 var siffran uppe i 40 386 och 1995 ökade antalet igen till 66 311. Enligt statistik från 2003 var antalet anmälda våldsbrott uppe i 83 782. Det är en ökning med över 100 procent på 28 år.

Och detta från en myndighet vars jobb är, mer eller mindre, att på heltid förklara för Svenska folket “oroa er inte, allt är kanonbra!” Då kan man tänka sig hur illa det egentligen står till.

Margaret Thatcher sa en mycket bra sak angående ämnet rädsla om våld och kulturkrockar. “We are not in politics to ignore peoples’ worries: we are in politics to deal with them.” Svenska politiker har mycket att lära sig här. Svenska folket är, tror jag, trötta på opinionsbildning, uppläxning, och besserwissrar som minsann ska informera om varför man är ute och cyklar, och varför man bara ska byta perspektiv så allt blir bra. Men det finns två obestridliga faktum:

1. Brottsligheten har ökat och fortsätter öka.

2. Folk är oroliga och känner sig otrygga.

Politiker och så kallade experter ska då agera kraftfullt, inte säga att folk är korkade och att allt är bra som det är. Annars kommer SD in i riksdagen. Och än värre, annars kommer brottsligheten fortsätta öka samtidigt som staten fortsätter breda ut sig i den falska trygghetens namn.

Ett litet sista sidospår: Jerzy Sarnecki säger att SD:s uppsats hade fått underkänt hos honom. Låt gå. Men jag hade verkligen, verkligen velat se uppsatsen som han gett toppbetyg på som förespråkat hårdare straff och färre socialistiska ingrepp. Ska vi räkna med att det inte finns en enda?

Mer vänsterpropaganda i media

Ett bevis på att “liberal” i Sverige innebär blodröd socialist i utlandet ses varje dag på förstasidorna på våra så kallade liberala, borgerliga morgontidningar. Senaste exemplet?

Ska man skratta eller gråta? Lars Ohly sitter väl i alla fall och nickar gillande.

Julian Assange Accused of Rape – No Surprise!

Ronald Reagan once said “The person who agrees with you 80 percent of the time is a friend and an ally — not a 20 percent traitor.”

The motto of the modern socialist movement, however, is “the enemy of my enemy is my friend”. This is rarely, if ever, a wise course of action, as history has proven beyond the shadow of a doubt. Currently, this can be seen in the growing and deepening collusion between the socialist left and political Islam. Whether throwing stones at police to protest Jews playing tennis, supporting a Muslim war monument at Ground Zero, baselessly attacking Christianity, or murdering European critics, socalists and islamists stand hand in hand, like in the Dutch double-assassinations of Pim Fortuyn and Theo van Gogh. One assassin was a socialist, the other an islamist.

This brings me to WikiLeaks frontman and founder Julian Assange. The palid, sneering hacker infamous for professing to a German newspaper he goes after NATO forces because he likes “crushing bastards” has now been accused of rape by two women in Sweden. Perhaps he also enjoys “crushing women“? So do his buddies! Right after Assange’s massive IT coup for the Taliban, the barbaric murderers are once again stoning women to death. While a tragic event for these women, it serves to illustrate the ideology of these individuals, willing to do anything to reach their ideological goals which, while differing on many levels, all have in common their hatred for Western democracy, free market capitalism, and traditional, conservative Christian values. It should come as no surprise that a man supporting this sees rape as acceptable, or even a right. Socialist governments and Islamic goverments always have. It is likewise no surprise that socialist and islamist bloggers are in complete denial. They always are.

And the media? As usual they’re doing their best to attack the victims and support the predators. No surprise there! I can only pray that at least the victims remain anonymous. I think we all remember how the brutal drugging and rape of a child by Roman Polanski was defended viciously by the media. And how Bill Clinton’s serial rapes were defended by first silence, and then outright assaults on Kathleen Willey, Juanita Broaddrick, and Paula Jones. It was all “dirty tricks” by the right, since no darling socialist would ever be a rapist.

Again this reminds me of why socialists get along so well with islamists. According to Sharia, you need at least 4 male witnesses to prove it was rape.