Vad är familjens ansvar?

Under tiden hemma i Sverige skrev jag blogg-inlägg var och varannan dag. Det fanns så mycket “fel” att tycka till om, främst som ett resultat av den eländiga socialism som socialdemokraterna under nära 70 års förtryck lyckats tvinga på de övriga 45% av samhället som visste bättre än att rösta på vänstern. Varje dag man öppnade tidningen såg man nya artiklar om unga mördare som får 2 års vård för tortyrmord, bidragstagare som skriker sig hesa över att inte få tillräckligt med pengar till World of Warcraft och sprit, och ett ogrundat, obildat, ensidigt svenskt hat mot USA samtidigt som Kina, Ryssland, och dess vänner i Iran, Nordkorea, Venezuela, Bolivien, etc. växer sig allt starkare ekonomiskt och militärt. Kina och Japan, där jag är nu, har helt andra perspektiv. Klart att det finns fel, självklart att Sverige är bättre inom flera områden. Men vi är korkade, riktigt illa korkade, som vägrar ta till oss information och idéer utifrån.

Men sak samma. Jag kommer nog inte skriva på ett tag framöver ändå, det var bara en liten sak som fick mig att reagera nu inför julen. Jag läste hur en gammal kvinna “inte fick” färdtjänst med taxi i 100 kilometer. Är detta nu en mänsklig rättighet att få ett par tusen i taxipengar när man känner för det?

Två saker som får mig att tänkta till:

  • Pensionen är redan ett bidrag. De gamla idag hade, som jag diskuterat i tidigare inlägg, skatter på Hong Kong-nivå. De pengar de får går direkt från dagens skattebetalare, inte från egna, personliga sparkonton inom pensionen. Så skall inte det också räcka till de transporter man vill ha? Girighet!
  • Än viktigare, hundra gånger viktigare. Vad i hela fridens namn har hänt med familjen i Sverige? Ska ej kvinnans barn och barnbarn ta ansvar? Om vi ärligt talat gått så långt som samhälle att en familj inte längre kan eller vill hämta sin 91-åriga familjemedlem till jul, eller punga ut med en tusenlapp till taxi, ja då är det dags att skrota hela “folkhemmet” och börja om, för uppenbarligen har det sugit hela själen ur landets medborgare.

Jag vill inte tro att vi blivit så handlingsförlamade och socialt kastrerade att vi överlåter det allra viktigaste till staten, och sedan gråter ut i media när storebror inte tar hand om allt. Tyvärr tror jag att det ändå är så i dagens Sverige, landet där Playstation och juridikstudier till brottslingar, och bredband, thaimat och 3G telefoni till arbetsskygga båda är “mänskliga rättigheter”.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on December 11, 2010.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s