Sarnecki fel person som motpol

•August 26, 2010 • 14 Comments

Jerzy Sarnecki, Sveriges kanske mest vänstervridna kriminolog, går idag ut och sågar SD:s ihopkok av en forskningsrapport. Det är i och för sig bra att någon påpekar att partiet inte nödvändigtvis består av de vassaste redskapen i redskapsboden, men det vet redan de 97% av folket som ej röstar på dem. Vänta, jag tar tillbaka det där. Rättelse: Det vet redan de 50% som är smarta nog att rösta borgerligt och undvika den rödgröna röran också.

Problemet här är att Jerzy Sarnecki står för en förlegad, motbevisad kvasivetenskaplig gren av kriminologin som är känd som Socialskyddsrörelsen. Den tror och vill, kort och gott, bota all brottslighet med hjälp av socialistisk storebrorspolitik. Fler socialtanter och kuratorer, mer socialbidrag och hyresbidrag, fler fritidsgårdar och basketplaner, kortare straff och mer permissioner, mer vård och högre ålder innan man får påföljder. Idag kan en fjortonåring våldta eller mörda utan konsekvens, och en 20-årig mördare får 3 års ungdomsvård. I bästa fall.

Jerzy Sarneckis politik, för det är inte vetenskap, har lett till katastrofala följder för landet. Enligt statistisk från BRÅ så anmäldes 1975 exakt 755 612 brott till polisen. År 1985 hade den siffran stigit till 1 018 366 anmälda brott, och fram till år 1995 hade det skett ytterligare en ökning till 1 144 153. 2003 års siffror visar på en fortsatt ökning och att det sammanlagda antalet anmälda brott då var uppe i 1 255 335. Det är en ökning med cirka 66 procent på lite mindre än trettio år. Även om detta i sig är ett misslyckande för den svenska kriminalpolitiken är det betydligt lindrigare som ”helhet” än inom kategorin våldsbrott. År 1975 skedde 27 210 våldsbrott. År 1985 var siffran uppe i 40 386 och 1995 ökade antalet igen till 66 311. Enligt statistik från 2003 var antalet anmälda våldsbrott uppe i 83 782. Det är en ökning med över 100 procent på 28 år.

Och detta från en myndighet vars jobb är, mer eller mindre, att på heltid förklara för Svenska folket “oroa er inte, allt är kanonbra!” Då kan man tänka sig hur illa det egentligen står till.

Margaret Thatcher sa en mycket bra sak angående ämnet rädsla om våld och kulturkrockar. “We are not in politics to ignore peoples’ worries: we are in politics to deal with them.” Svenska politiker har mycket att lära sig här. Svenska folket är, tror jag, trötta på opinionsbildning, uppläxning, och besserwissrar som minsann ska informera om varför man är ute och cyklar, och varför man bara ska byta perspektiv så allt blir bra. Men det finns två obestridliga faktum:

1. Brottsligheten har ökat och fortsätter öka.

2. Folk är oroliga och känner sig otrygga.

Politiker och så kallade experter ska då agera kraftfullt, inte säga att folk är korkade och att allt är bra som det är. Annars kommer SD in i riksdagen. Och än värre, annars kommer brottsligheten fortsätta öka samtidigt som staten fortsätter breda ut sig i den falska trygghetens namn.

Ett litet sista sidospår: Jerzy Sarnecki säger att SD:s uppsats hade fått underkänt hos honom. Låt gå. Men jag hade verkligen, verkligen velat se uppsatsen som han gett toppbetyg på som förespråkat hårdare straff och färre socialistiska ingrepp. Ska vi räkna med att det inte finns en enda?

Mer vänsterpropaganda i media

•August 22, 2010 • 6 Comments

Ett bevis på att “liberal” i Sverige innebär blodröd socialist i utlandet ses varje dag på förstasidorna på våra så kallade liberala, borgerliga morgontidningar. Senaste exemplet?

Ska man skratta eller gråta? Lars Ohly sitter väl i alla fall och nickar gillande.

Julian Assange Accused of Rape – No Surprise!

•August 21, 2010 • Leave a Comment

Ronald Reagan once said “The person who agrees with you 80 percent of the time is a friend and an ally — not a 20 percent traitor.”

The motto of the modern socialist movement, however, is “the enemy of my enemy is my friend”. This is rarely, if ever, a wise course of action, as history has proven beyond the shadow of a doubt. Currently, this can be seen in the growing and deepening collusion between the socialist left and political Islam. Whether throwing stones at police to protest Jews playing tennis, supporting a Muslim war monument at Ground Zero, baselessly attacking Christianity, or murdering European critics, socalists and islamists stand hand in hand, like in the Dutch double-assassinations of Pim Fortuyn and Theo van Gogh. One assassin was a socialist, the other an islamist.

This brings me to WikiLeaks frontman and founder Julian Assange. The palid, sneering hacker infamous for professing to a German newspaper he goes after NATO forces because he likes “crushing bastards” has now been accused of rape by two women in Sweden. Perhaps he also enjoys “crushing women“? So do his buddies! Right after Assange’s massive IT coup for the Taliban, the barbaric murderers are once again stoning women to death. While a tragic event for these women, it serves to illustrate the ideology of these individuals, willing to do anything to reach their ideological goals which, while differing on many levels, all have in common their hatred for Western democracy, free market capitalism, and traditional, conservative Christian values. It should come as no surprise that a man supporting this sees rape as acceptable, or even a right. Socialist governments and Islamic goverments always have. It is likewise no surprise that socialist and islamist bloggers are in complete denial. They always are.

And the media? As usual they’re doing their best to attack the victims and support the predators. No surprise there! I can only pray that at least the victims remain anonymous. I think we all remember how the brutal drugging and rape of a child by Roman Polanski was defended viciously by the media. And how Bill Clinton’s serial rapes were defended by first silence, and then outright assaults on Kathleen Willey, Juanita Broaddrick, and Paula Jones. It was all “dirty tricks” by the right, since no darling socialist would ever be a rapist.

Again this reminds me of why socialists get along so well with islamists. According to Sharia, you need at least 4 male witnesses to prove it was rape.

Varför dessa mjukisfrågor?

•August 16, 2010 • 1 Comment

Kära SvD & DN,

Angående Julian “Förrädaren” Assange:

Jimmy: “I have no question for you. Just wanna tell you that I admire your work, and I hope that Wikileaks will live on for a long time. Thanks for teaching the world how real journalism should work.”

Siliva: “I’m amazed that people dare to report things to wikileaks, as many of them are taking a personal risk. Do you think people will continue to do that?”

cpd: “What do you think is the reason for the backlash against wikileaks by some entities in the traditional media and the blogosphere?”

Daniel: “Thanks for your work Juilian”

Gustaf Arnér: “Do you feel that Wikileaks has accomplished what you set out to do when you first started this whole ordeal? What do you feel is still left do do? Keep fighting the good fight!”

Ärligt talat, vad är detta för skämt? Detta ska vara seriös granskning av en person som enligt vissa är en medietörstande förrädare, enligt andra (vänstern) en hjälte. Vår tids Rosenberg. Och ändå får han endast hyllningar och mjukisfrågor, som om detta vore Sovjet. Inte en enda kritisk, granskande, hård fråga. Kära DN och SvD, detta är rent ut sagt löjeväckande vek, subjektiv journalistik.

Och det var inte för att ni inte fick in tuffare frågor, knappast. Är det på grund av avtal ni skrivit med Assange om censur, eller på grund av politisk sympati? Pinsamt, oavsett. Men å andra sidan, vad ska man vänta sig av tidningar som utan att blinka hänvisar till vänsterextrema stollarna Chomsky och Klein som seriösa “debattörer”.

Hälsningar,

Escaping Perdition

Moské vid Ground Zero terrorfinansierad

•July 31, 2010 • 16 Comments

Den andel av världsbefolkningen som inte jublade 11 september 2001, det vill säga de flesta av oss sunda människor, ser nu hur samma individer som faktiskt hyllade attackerna nu gnuggar salt i såren. Radikala, politiskt aktiva islamister har köpt en gammal byggnad alldeles i närheten av där massmordet ägde rum och har där bestämt sig för att smälla upp en moské. Alltså, inom synhåll från Ground Zero. Man kan säga vad man vill om att givetvis långt ifrån alla muslimer är radikala, men faktum är att det just var muslimer som begick detta fruktansvärda terrorattentat, och att man då faktiskt får ta lite hänsyn. Man kan ju på samma sätt säga att väldigt många tyskar är kanontrevliga också, men det innebär kanske inte att man borde slänga upp en tysk ambassad bredvid Auschwitz, eller hur? Japan borde kanske inte öppna ett kulturhus om geishor i Seoul, heller?

Lite hänsyn och fingertoppskänsla, tack!

Det som är värst är dock inte hur fruktansvärt okänsligt och uppenbart islamistiskt det hela är. Det riktigt vidriga består av två steg.

1. Byggnaden finansieras till stor del av antiamerikanska islamister från Iran, Egypten och Pakistan, med band till terrororganisationer. Dessa sponsras sedan till viss del av Hollands motsvarighet till vänstervrida Sida, vilket fått Hollands befolkning att se rött.

2. I vänstermedia och bland vänsteraktivister, som alltid ser USA som främsta fiende, så attackeras allt motstånd som elakt, konservativt, och varför inte lite “rasistiskt” (även om Islam är en (religiös) ideologi, inte en hudfärg!).

Kombinationen gör att den största skymfen mot de mördade man kan tänka sig är på väg att drivas igenom. Inte förvånande, USA. Det verkar som om USA och västvärlden helt kapitulerat inför islamismen. Senast så hyllas en nolla som väller ut topphemliga amerikanska dokument offentligt som en hjälte, när han i själva verket är någonstans mellan en idiot och en förrädare av värsta sort. Vad har hänt med världen när en Quisling ses som en hjälte, och en person som vill sätta stopp för en totalitär rörelses ambassad betraktas som “intolerant“? Kanske inte förvånande, när till och med de borgerliga dagstidningarna censurerar bloggar som står för högerliberal eller konservativa åsikter på sin bloggroll, medan de öppet låter totalitära groupies som Jinge, Röda Malmö och Svensson välla ur sig propaganda.

Gud bevare oss alla. Vi har kommit till stadiet där man ska tolerera allt, utom de som säger “nog!”.

Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.

•July 25, 2010 • Leave a Comment

Mona Sahlin har gjort det till en viktig del av sin repertoar när hon är ute och håller tal att hänvisa till Marx. När hon var på högskolan i Jönköping lyckades hon skapa rubriker genom att hårt förorda principen “Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.” Denna tanke genomsyrar hela den svenska offentliga sektorn, som i sig drar åt sig så gott som halva landets BNP. En ganska sjuk tanke egentligen, som innebär att du ska belönas inte efter vad du bidrar med, utan snarare efter din möjlighet att framställa dig själv som värdelös inför andra.

Det är därför inte förvånande, om än lite tråkigt, när offentlig sektor och går ut och säger till alla äldre svenska studenter att de ej är goda nog för universitetsutbildningar med höga antagningskrav. Man har helt enkelt följt Marx tänkande till punkt och pricka, hur borgerlig tomten bakom formuleringen än låtsas vara. (För ärligt talat, vilka av dessa nymoderater och socialliberaler har haft andra jobb än att snylta offentliga medel via partibidrag hela sina liv?) Men som sagt:

  1. Först tvingar man in en gigantisk mängd pengar från de som jobbar och skapar tillväxt, framsteg och mer jobb.
  2. Sedan omfördelar man dessa pengar enligt ett system där man delar in folk i olika offerkategorier. Visst, du må vara en dömd våldtäktsman och mördare som super ner dig och hotar folk på bussen, men du har minsann en okränkbar “mänsklig rättighet” till socialbidrag, hyresbidrag, kurator, socialtant, färdtjänst, vuxenutbildning och varför inte lite extra hjälp med att lära dig hur Internet fungerar. För att du mördat, våldtagit, och aldrig bidragit gör dig inte sämre än andra! /snark
  3. Sedan märker man att pengarna tar slut, utmålar ett gäng arbetande människor som tjänar mer än 23000 i månaden som bovar, och kräver mer resurser. (8 miljoner hits på Google!)

Faktum är att man sorterar in folk i kollektiv, och sedan rangordnar man dessa efter hur stort offer folket i kollektivet är, och sedan får man en större andel av andras statligt omfördelade inkomst i direkt proportion till detta. Och till skillnad från kvinnan som fick 50000 kronor i skadestånd (läs Zarembas briljanta artikel i DN) för att man tvingade henne att kunna svenska för att bli en godkänd lärare, så är folk över 28 år med ambition att satsa på studier och karriär uppenbarligen inte särskilt högt upp på offerlistan. Snarare är de kanske till och med potentiellt borgerliga! FY! Statliga pengar finns det viktigare saker att satsa på, trots allt. Som utbildningar i genuskunskap, eller varför inte  inköp av kameler till somaliska flyktingar så de ska känna sig som hemma.

Den löjliga instansen DO formulerar det hela ganska bra, oavsiktligt, i en intervju:

DO anser däremot att något måste göras för studenterna med utländska betyg.

– Där måste DO agera på något sätt eftersom rättsläget är annorlunda, bland annat för att de nya reglerna förmodligen strider mot EG-rätten. Men hur vi ska gå vidare har vi ännu inte tagit ställning till.

Humor

•July 18, 2010 • 3 Comments

Skrev av mig lite kort för ett tag sedan ang. socialdemokratisk attityd. Det verkar som just en röding hittat hit till min personliga ventil, mer tur än skicklighet. Jag brukar så gott som aldrig länka till andra bloggar, folk får tycka vad de till. Men men, varför inte göra ett undantag ibland?

Personen i fråga mår illa av Mill, Locke och Friedman, vilket i sig tyder på någon variant av patologisk dyrkan av etatism.  Dessutom är personen i fråga lite grinig över att jag inte ger exempel på följande påståenden om sossementalitet, jantelag, och rödgrön (brun?) avundsjuka. Så låt gå, här kommer exempel.

  • Tanken att en vanlig människa är i grunden ganska korkad, och oförmögen att ta hand om sitt eget liv.

Man talar med kluven tunga om allas rätt till valfrihet och alternativ inom vård, skola och apotek, fast bara i kommunal regi. Det vill säga, du kan välja vilken färg på bilen du vill, så länge den är svart. Ökad valfrihet i familjen kan “leda till mindre jämställdhet.”  Äldre ska inte själva få välja vem som ger dem stöd och vård, för det kan bli “fel” då. Politiker vet bättre än du: de ska bestämma var dina barn går i skolan, vem din läkare är, vilken omsorg dina föräldrar får, och var du får köpa dina huvudvärkstabletter. För att göra saken ännu roligare får ej vanliga medborgare sitta med i domstol, det får endast politiska partimedlemmar, det vill säga nämndemän.

Kanske är det så att de rödgröna själva känner sig förvirrade och korkade, och att de därför vill ha storebror att ta hand om dem? Eller så är de bara fascistiska i sitt behov av att styra andra. Men som Lars Ohlys dotter i friskola bevisar är alla djur lika, men vissa djur är mer lika än andra.

  • En näst intill paranoid rädsla att någon annan ska lyckas bättre än en själv.

Vi vet ju alla att man är emot vårdvalet eftersom man är livrädd att någon kommer göra ett bättre val än en själv. Det är det som det hela går ut på. Varför annars kan man vara emot att patienter får rätt att välja bort dåliga läkare? Eller för tanken att man ska betala en högre andel av sin lön bara för att man tjänar mer, eller för att man straffas om man tjänar/jobbar “för mycket” medan man pluggar, för det “orkar ju inte alla”. Hyckleriet angående arbete är ju gigantiskt, för man står å ena sidan och stolt proklamerar att man ska ha högre skatt på dåligt beteende, för då minskar det dåliga beteendet, samtidigt som vi har så gott som världens högsta skatt på arbete. Är man verkligen för dum för att fatta att detta har lett till Europas högsta ungdomsarbetslöshet och en ovilja av folk att satsa på just.. ja.. karriär och arbete? Oftast tjänar man bara marginellt mer på att slita 9 timmar varje dag istället för att sitta hemma.

  • Att det är djupt orättvist om någon annan har det bättre, det måste åtgärdas statligt.

“Regeringen är satanisk och elak, som inte höjer taket i A-kassan.” – Mona Sahlin. Det är orättvist att inte få lika mycket om man inte jobbar. Det är orättvist om någon annan har det bättre. Jaha.

Pensionärer har inte fått en lika stor skattesänkning som de som jobbar, heller. Att ha kvar samma skatt som sossarna hade innan 2006 kallas därför för en “straffskatt.” Jaha. Så alla var straffbeskattade innan. Eller? Nu ska detta åtgärdas, så ingen behöver straffbeskattas. Men… om jag tjänar lite mer än min granne så betalar jag ju inte bara mer i skatt, utan även en högre procentsats av min lön. Är inte detta en straffskatt? Nej, givetvis inte, för jag “har det bättre” trots att jag jobbar 50% mer timmar. Hyckleri som bevisar min poäng. Tack för den. Att sedan pensionärerna när de var unga betalade skatt till 18% totalt skattetryck istället för de nära 50% man får dras med därhemma, det talas det tyst om.

  • Ett lika desperat behov av trygghet, och en ovilja att ta risker.

Här är typexemplet. En röding uppe i Umeå. Han och hans vänner går på socialbidrag. Det är inte särskilt kul, för man får bara 3400 spänn efter hyra att leka med. Stackars liten. Att skaffa jobb på egen hand, flytta, eller starta eget kommer inte på tal. Nej, endast genom hemliga konspirationskontakter kan man få jobb. Om man nu inte fått det, så vill bovarna på myndigheten “tvinga” en att jobba. Praktik är tydligen hemskt, för man “vill ju inte” jobba på den platsen, och man tvingas ibland jobba “hårt”. De onda företagen “utnyttjar” folk, och högern tycker detta är “bra”. Så det hela går ut på att “blåljuga så man inte får praktikplats” , dvs så man inte kommer i kontakt med näringslivet där man måste slita, så man kan sitta hemma och “spela dataspel och onanera”.

Tro fan att ingen vill anställa denna idiot.

Mer? Enligt socialdemokrater är “frihet större än valfrihet“. Frihet är att ha det tryggt. Men det är givetvis en motsägelse. En statligt garanterad trygghet är beroende av med tvång införskaffade medel, distribuerade enligt en av staten bestämd modell i enlighet med av staten bestämde regler till av staten bestämda syften till av staten bestämda individer. Frihet har absolut noll med det hela att göra. Som Thomas Jefferson skrev “A society that will trade a little liberty for a little order will lose both, and deserve neither.” Men i ett land där över halva befolkningen i 60 år tyckte det var en kanonbra idé att bannlysa allt annat än statlig tv och radio har inte denna tanke särskilt stor genomslagskraft. Och tro fan om tomten i bloggen tackar borgarna för att de avskaffade SVT:s och SR:s monopol.

Sossetänk:

“Sveriges Radios styrelseordförande skrev till kommunikationsminister Gösta Skoglund: ”Det var flathet och ynklighet av just detta slag som på 1930-talet banade vägen för fascism och nazism. Om regeringen inte förmår göra slut på denna ynkedom, så öppnas, som jag framhållit, slussarna för kommersialiserad radio och tv helt och fullt.”

Han skrev också till statsminister Tage Erlander bland annat att Sve riges Radios sändningar lusgranskades i Sveriges riksdag, medan mer än 2 miljoner svenskar varje dag lyssnade på Radio Nord i stället, och ”att det för dyra pengar uppbyggda svenska sändarnätet står tyst och outnyttjat under en stor del av dygnet”.”

  • Ett brutalt statustänkande, där alla ska sorteras in i kategorier och fack. De “ovan” ska man ifrågasätta och håna, de “nedan” ska man lite nedlåtande ta hand om för de vet ju inte bättre, stackarna. Dessa kategorier gäller kön, ålder, nationalitet, yrke, och hundra andra saker.

Man ska, givetvis, delas in i fack. Som student måste du gå med i en studentkår, som sedan ska driva frågor du kanske inte håller med om. Som lagerarbetare ska du gå med i Metall, som ger dina pengar till socialdemokraterna. Som kvinna måste du ansluta dig till ett kollektiv på 4,5 miljoner som gemensamt är förtrycka av den andra halvan av befolkningen, vare sig du vill eller inte. På tal om s-kvinnorna, så var de gulliga nog att hatiskt attackera konservativa för att man var för livets helighet, när s-kvinnorna ville och lyckades driva igenom Sveriges sterilitetslagar.

Det kanske bästa exemplet är de rödgrönas alternativ till vårdval, där man vill ge pengar baserat på födelseland, kön, inkomst, ålder, och så vidare. Kollektiv efter kollektiv efter kollektiv. Individen glöms och begravs, som alltid. Det är de grupper du sorteras in i som spelar roll.

Folk som har lite mer pengar klumpas ihop till höginkomsttagare, och att de får lov att göra avdrag för att få hjälp i hemmet är ju ondskefullt. Det kallas för en “subvention“, men hur kan det vara en subvention när det är deras egna pengar? Det går bara ihop om man har den sjuka grundtaken att all egendom i grund och botten tillhör staten. Än gulligare är att man satsat stenhårt på en förmögenhetsskatt. Inte för att man tjänade på den; faktum är att den kostade mer att driva in och kontrollera än vad man fick in. Nej, den var viktig för att det stack i ögonen på de röda att någon hade mer än de själva.

Hela sossementaliteten, detta röda hat mot alla som sliter häcken av sig för sig själva, för sin familj, och för sin framtid, kan summeras med den här berättelsen:

“Tänk dig att tio personer går ut varje dag för att äta middag. Notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr. Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatter, skulle det bli ungefär så här. De första fyra – de fattigaste – skulle inte betala någonting; Den femte skulle betala 10 kr; Den sjätte skulle betala 30 kr; den sjunde 70 kr; den åttonde 120 kr; den nionde 180 kr. Den tionde personen – den rikaste – skulle betala 590 kr.
De bestämde sig för att betala notan på det viset. De tio åt middag på restaurangen varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen – tills en dag när ägaren till restaurangen gav dem rabatt.

“Eftersom ni är så bra kunder,” sa han, “ger jag er 200 kr rabatt på era middagar.” Middag för tio skulle då bara kosta 800 kr. Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter. Så de första fyra påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin “beskärda del”?”

De sex personerna insåg att 200 kr delat med sex blir 33,33 kr. Men om de drog bort det från varje persons andel skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota med ungefär jämt och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, den sjätte fick betala 20 kr, den sjunde betalade 50 kr, den åttonde 90 kr, den nionde 120 kr, vilket lämnade den tionde personen med 520 kr istället för tidigare 590.

Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta äta gratis. Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat.

“Jag tjänade bara en tia av 200 kr,” började den sjätte personen. Han pekade på den tionde: “men han tjänade 70!” “Precis,” sa den femte personen. “jag sparade också bara en tia. Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!” “Det är sant!” skrek den sjunde personen. “varför ska han få 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!” “Vänta ett tag,” skrek de fyra första unisont, “Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!” De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk.

Nästa kväll kom inte han till middagen, så de nio andra satte sig ner och åt utan honom. När notan kom in, upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr.”

Å andra sidan, detta är kanske för mycket att begära förstått av ett ointelligent, obildat flumm (vad jobbar han med?) som hyllar att slå andra i duschen och lägger upp bilder på penisar han ritat och klistrat fast på kylskåpet.