Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.

Mona Sahlin har gjort det till en viktig del av sin repertoar när hon är ute och håller tal att hänvisa till Marx. När hon var på högskolan i Jönköping lyckades hon skapa rubriker genom att hårt förorda principen “Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.” Denna tanke genomsyrar hela den svenska offentliga sektorn, som i sig drar åt sig så gott som halva landets BNP. En ganska sjuk tanke egentligen, som innebär att du ska belönas inte efter vad du bidrar med, utan snarare efter din möjlighet att framställa dig själv som värdelös inför andra.

Det är därför inte förvånande, om än lite tråkigt, när offentlig sektor och går ut och säger till alla äldre svenska studenter att de ej är goda nog för universitetsutbildningar med höga antagningskrav. Man har helt enkelt följt Marx tänkande till punkt och pricka, hur borgerlig tomten bakom formuleringen än låtsas vara. (För ärligt talat, vilka av dessa nymoderater och socialliberaler har haft andra jobb än att snylta offentliga medel via partibidrag hela sina liv?) Men som sagt:

  1. Först tvingar man in en gigantisk mängd pengar från de som jobbar och skapar tillväxt, framsteg och mer jobb.
  2. Sedan omfördelar man dessa pengar enligt ett system där man delar in folk i olika offerkategorier. Visst, du må vara en dömd våldtäktsman och mördare som super ner dig och hotar folk på bussen, men du har minsann en okränkbar “mänsklig rättighet” till socialbidrag, hyresbidrag, kurator, socialtant, färdtjänst, vuxenutbildning och varför inte lite extra hjälp med att lära dig hur Internet fungerar. För att du mördat, våldtagit, och aldrig bidragit gör dig inte sämre än andra! /snark
  3. Sedan märker man att pengarna tar slut, utmålar ett gäng arbetande människor som tjänar mer än 23000 i månaden som bovar, och kräver mer resurser. (8 miljoner hits på Google!)

Faktum är att man sorterar in folk i kollektiv, och sedan rangordnar man dessa efter hur stort offer folket i kollektivet är, och sedan får man en större andel av andras statligt omfördelade inkomst i direkt proportion till detta. Och till skillnad från kvinnan som fick 50000 kronor i skadestånd (läs Zarembas briljanta artikel i DN) för att man tvingade henne att kunna svenska för att bli en godkänd lärare, så är folk över 28 år med ambition att satsa på studier och karriär uppenbarligen inte särskilt högt upp på offerlistan. Snarare är de kanske till och med potentiellt borgerliga! FY! Statliga pengar finns det viktigare saker att satsa på, trots allt. Som utbildningar i genuskunskap, eller varför inte  inköp av kameler till somaliska flyktingar så de ska känna sig som hemma.

Den löjliga instansen DO formulerar det hela ganska bra, oavsiktligt, i en intervju:

DO anser däremot att något måste göras för studenterna med utländska betyg.

– Där måste DO agera på något sätt eftersom rättsläget är annorlunda, bland annat för att de nya reglerna förmodligen strider mot EG-rätten. Men hur vi ska gå vidare har vi ännu inte tagit ställning till.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on July 25, 2010.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s