Humor

Skrev av mig lite kort för ett tag sedan ang. socialdemokratisk attityd. Det verkar som just en röding hittat hit till min personliga ventil, mer tur än skicklighet. Jag brukar så gott som aldrig länka till andra bloggar, folk får tycka vad de till. Men men, varför inte göra ett undantag ibland?

Personen i fråga mår illa av Mill, Locke och Friedman, vilket i sig tyder på någon variant av patologisk dyrkan av etatism.  Dessutom är personen i fråga lite grinig över att jag inte ger exempel på följande påståenden om sossementalitet, jantelag, och rödgrön (brun?) avundsjuka. Så låt gå, här kommer exempel.

  • Tanken att en vanlig människa är i grunden ganska korkad, och oförmögen att ta hand om sitt eget liv.

Man talar med kluven tunga om allas rätt till valfrihet och alternativ inom vård, skola och apotek, fast bara i kommunal regi. Det vill säga, du kan välja vilken färg på bilen du vill, så länge den är svart. Ökad valfrihet i familjen kan “leda till mindre jämställdhet.”  Äldre ska inte själva få välja vem som ger dem stöd och vård, för det kan bli “fel” då. Politiker vet bättre än du: de ska bestämma var dina barn går i skolan, vem din läkare är, vilken omsorg dina föräldrar får, och var du får köpa dina huvudvärkstabletter. För att göra saken ännu roligare får ej vanliga medborgare sitta med i domstol, det får endast politiska partimedlemmar, det vill säga nämndemän.

Kanske är det så att de rödgröna själva känner sig förvirrade och korkade, och att de därför vill ha storebror att ta hand om dem? Eller så är de bara fascistiska i sitt behov av att styra andra. Men som Lars Ohlys dotter i friskola bevisar är alla djur lika, men vissa djur är mer lika än andra.

  • En näst intill paranoid rädsla att någon annan ska lyckas bättre än en själv.

Vi vet ju alla att man är emot vårdvalet eftersom man är livrädd att någon kommer göra ett bättre val än en själv. Det är det som det hela går ut på. Varför annars kan man vara emot att patienter får rätt att välja bort dåliga läkare? Eller för tanken att man ska betala en högre andel av sin lön bara för att man tjänar mer, eller för att man straffas om man tjänar/jobbar “för mycket” medan man pluggar, för det “orkar ju inte alla”. Hyckleriet angående arbete är ju gigantiskt, för man står å ena sidan och stolt proklamerar att man ska ha högre skatt på dåligt beteende, för då minskar det dåliga beteendet, samtidigt som vi har så gott som världens högsta skatt på arbete. Är man verkligen för dum för att fatta att detta har lett till Europas högsta ungdomsarbetslöshet och en ovilja av folk att satsa på just.. ja.. karriär och arbete? Oftast tjänar man bara marginellt mer på att slita 9 timmar varje dag istället för att sitta hemma.

  • Att det är djupt orättvist om någon annan har det bättre, det måste åtgärdas statligt.

“Regeringen är satanisk och elak, som inte höjer taket i A-kassan.” – Mona Sahlin. Det är orättvist att inte få lika mycket om man inte jobbar. Det är orättvist om någon annan har det bättre. Jaha.

Pensionärer har inte fått en lika stor skattesänkning som de som jobbar, heller. Att ha kvar samma skatt som sossarna hade innan 2006 kallas därför för en “straffskatt.” Jaha. Så alla var straffbeskattade innan. Eller? Nu ska detta åtgärdas, så ingen behöver straffbeskattas. Men… om jag tjänar lite mer än min granne så betalar jag ju inte bara mer i skatt, utan även en högre procentsats av min lön. Är inte detta en straffskatt? Nej, givetvis inte, för jag “har det bättre” trots att jag jobbar 50% mer timmar. Hyckleri som bevisar min poäng. Tack för den. Att sedan pensionärerna när de var unga betalade skatt till 18% totalt skattetryck istället för de nära 50% man får dras med därhemma, det talas det tyst om.

  • Ett lika desperat behov av trygghet, och en ovilja att ta risker.

Här är typexemplet. En röding uppe i Umeå. Han och hans vänner går på socialbidrag. Det är inte särskilt kul, för man får bara 3400 spänn efter hyra att leka med. Stackars liten. Att skaffa jobb på egen hand, flytta, eller starta eget kommer inte på tal. Nej, endast genom hemliga konspirationskontakter kan man få jobb. Om man nu inte fått det, så vill bovarna på myndigheten “tvinga” en att jobba. Praktik är tydligen hemskt, för man “vill ju inte” jobba på den platsen, och man tvingas ibland jobba “hårt”. De onda företagen “utnyttjar” folk, och högern tycker detta är “bra”. Så det hela går ut på att “blåljuga så man inte får praktikplats” , dvs så man inte kommer i kontakt med näringslivet där man måste slita, så man kan sitta hemma och “spela dataspel och onanera”.

Tro fan att ingen vill anställa denna idiot.

Mer? Enligt socialdemokrater är “frihet större än valfrihet“. Frihet är att ha det tryggt. Men det är givetvis en motsägelse. En statligt garanterad trygghet är beroende av med tvång införskaffade medel, distribuerade enligt en av staten bestämd modell i enlighet med av staten bestämde regler till av staten bestämda syften till av staten bestämda individer. Frihet har absolut noll med det hela att göra. Som Thomas Jefferson skrev “A society that will trade a little liberty for a little order will lose both, and deserve neither.” Men i ett land där över halva befolkningen i 60 år tyckte det var en kanonbra idé att bannlysa allt annat än statlig tv och radio har inte denna tanke särskilt stor genomslagskraft. Och tro fan om tomten i bloggen tackar borgarna för att de avskaffade SVT:s och SR:s monopol.

Sossetänk:

“Sveriges Radios styrelseordförande skrev till kommunikationsminister Gösta Skoglund: ”Det var flathet och ynklighet av just detta slag som på 1930-talet banade vägen för fascism och nazism. Om regeringen inte förmår göra slut på denna ynkedom, så öppnas, som jag framhållit, slussarna för kommersialiserad radio och tv helt och fullt.”

Han skrev också till statsminister Tage Erlander bland annat att Sve riges Radios sändningar lusgranskades i Sveriges riksdag, medan mer än 2 miljoner svenskar varje dag lyssnade på Radio Nord i stället, och ”att det för dyra pengar uppbyggda svenska sändarnätet står tyst och outnyttjat under en stor del av dygnet”.”

  • Ett brutalt statustänkande, där alla ska sorteras in i kategorier och fack. De “ovan” ska man ifrågasätta och håna, de “nedan” ska man lite nedlåtande ta hand om för de vet ju inte bättre, stackarna. Dessa kategorier gäller kön, ålder, nationalitet, yrke, och hundra andra saker.

Man ska, givetvis, delas in i fack. Som student måste du gå med i en studentkår, som sedan ska driva frågor du kanske inte håller med om. Som lagerarbetare ska du gå med i Metall, som ger dina pengar till socialdemokraterna. Som kvinna måste du ansluta dig till ett kollektiv på 4,5 miljoner som gemensamt är förtrycka av den andra halvan av befolkningen, vare sig du vill eller inte. På tal om s-kvinnorna, så var de gulliga nog att hatiskt attackera konservativa för att man var för livets helighet, när s-kvinnorna ville och lyckades driva igenom Sveriges sterilitetslagar.

Det kanske bästa exemplet är de rödgrönas alternativ till vårdval, där man vill ge pengar baserat på födelseland, kön, inkomst, ålder, och så vidare. Kollektiv efter kollektiv efter kollektiv. Individen glöms och begravs, som alltid. Det är de grupper du sorteras in i som spelar roll.

Folk som har lite mer pengar klumpas ihop till höginkomsttagare, och att de får lov att göra avdrag för att få hjälp i hemmet är ju ondskefullt. Det kallas för en “subvention“, men hur kan det vara en subvention när det är deras egna pengar? Det går bara ihop om man har den sjuka grundtaken att all egendom i grund och botten tillhör staten. Än gulligare är att man satsat stenhårt på en förmögenhetsskatt. Inte för att man tjänade på den; faktum är att den kostade mer att driva in och kontrollera än vad man fick in. Nej, den var viktig för att det stack i ögonen på de röda att någon hade mer än de själva.

Hela sossementaliteten, detta röda hat mot alla som sliter häcken av sig för sig själva, för sin familj, och för sin framtid, kan summeras med den här berättelsen:

“Tänk dig att tio personer går ut varje dag för att äta middag. Notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr. Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatter, skulle det bli ungefär så här. De första fyra – de fattigaste – skulle inte betala någonting; Den femte skulle betala 10 kr; Den sjätte skulle betala 30 kr; den sjunde 70 kr; den åttonde 120 kr; den nionde 180 kr. Den tionde personen – den rikaste – skulle betala 590 kr.
De bestämde sig för att betala notan på det viset. De tio åt middag på restaurangen varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen – tills en dag när ägaren till restaurangen gav dem rabatt.

“Eftersom ni är så bra kunder,” sa han, “ger jag er 200 kr rabatt på era middagar.” Middag för tio skulle då bara kosta 800 kr. Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter. Så de första fyra påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin “beskärda del”?”

De sex personerna insåg att 200 kr delat med sex blir 33,33 kr. Men om de drog bort det från varje persons andel skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota med ungefär jämt och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, den sjätte fick betala 20 kr, den sjunde betalade 50 kr, den åttonde 90 kr, den nionde 120 kr, vilket lämnade den tionde personen med 520 kr istället för tidigare 590.

Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta äta gratis. Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat.

“Jag tjänade bara en tia av 200 kr,” började den sjätte personen. Han pekade på den tionde: “men han tjänade 70!” “Precis,” sa den femte personen. “jag sparade också bara en tia. Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!” “Det är sant!” skrek den sjunde personen. “varför ska han få 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!” “Vänta ett tag,” skrek de fyra första unisont, “Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!” De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk.

Nästa kväll kom inte han till middagen, så de nio andra satte sig ner och åt utan honom. När notan kom in, upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr.”

Å andra sidan, detta är kanske för mycket att begära förstått av ett ointelligent, obildat flumm (vad jobbar han med?) som hyllar att slå andra i duschen och lägger upp bilder på penisar han ritat och klistrat fast på kylskåpet.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on July 18, 2010.

3 Responses to “Humor”

  1. Jäkligt kul att hitta till din blogg. Senaste inläggen är mycket tänkvärda. Ser fram mot nästa inlägg.

  2. Du förklarar inte varför valfrihet skulle vara synonymt med frihet.

    • En intressant sak att ta upp. Häromkvällen pratade jag med min kära fru och lite goda vänner om skillnaden i språk mellan kollektivister och individualister. Kollektivister definierar saker och ting väldigt annorlunda, vilket gör en rationell diskussion svår. Man har helt olika axiom, helt enkelt. När kollektivister (dvs socialister, nationalsocialister, fascister, kommunister, socialliberaler, religiösa förespråkare av teokrati, och så vidare) använder ord får vi följande två exempel, för att bara välja slumpvis.
      1. Frihet: “Förmånen” att inte behöva fatta egna beslut, och eventuellt ta konsekvenserna av dåliga beslut. Därför kan man, som exempelvis Mona Sahlin, anse att det är en frihet att ha total statlig styrning av något. För man är “fri” från bördan att bestämma själv.
      2. Rättvisa. Här anser man att det är rättvist att alla får lika. Inte att man får vad man förtjänar, utan att man får samma oavsett vad man gjort eller inte gjort. Detta är anledningen att vänstern med rak min kan hävda att mördare ska rehabiliteras och släppas ut igen så fort som möjligt, eller att man ska “minska klyftorna” mellan de som skapar och de som snyltar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s