När kollektiv står i konflikt

Det finns två typer av breda ideologier eller synsätt på människor här i världen, individualism och kollektivism. I individualism ser du varje person som enskilt ansvarig för sina val och deras konsekvenser. Exempel på detta är, exempelvis, högerliberalism, libertarianism, och objektivism. Till viss del även anglosaxisk konservatism, om än långt ifrån alla dess grenar. Andra ideologier är de som delar in folk i grupp baserat på kön, ålder, inkomst, ras, yrke och så vidare. Där har vi socialism och socialdemokrati, kommunism, socialliberalism, nazism, fascism, och diverse teokratier och feodalsamhällen. De skiljer sig åt inombords beroende på vilka grupper de sorterar folk in i och hur de prioriterar dem. Några blir offer och några blir syndabockar.

Varav detta, nu då? Jo, det som är så kul att se är när kollektivister (givetvis i grupp!) plötsligt hamnar i en situation där representanter ur två grupper de betecknar som “offer” hamnar mot varandra. De slår knut på sig själva för att lösa situationen, och blir helt förvirrade. Till slut väljer de sida, ofta högljutt och överrationaliserande, med hyckleri, självmotsägelse, och enorm humor som resultat. Ta bara när en svart man ställde upp mot en vit kvinna i presidentvalet i USA. Amerikanska socialliberaler visste inte vad de skulle ta sig till, men kom till slut fram till att ras var viktigare som offer-kollektiv än vad kön var. Individuell kompetens och erfarenhet var ett sidospår av mindre vikt.

Vi ser samma sak repetera sig med Sex and the City 2. Borde nämnas, först och främst, att jag avskyr serien. Ett gäng korkade tomtar med otaliga könssjukdomar flaxar runt och beter sig omoget. Trots detta hyllades ettan. Det handlade ju, enligt kollektivisterna på vänsterkanten, om “feminism” och kvinnors “frigörelse”. Men nu kommer tvåan, och den bestämmer sig för att driva lite med Islam, som vi alla vet har en tendens att spärra in och förtrycka kvinnor. Enligt kollektivismens normer är dock också muslimer förtrycka av oss onda västerlänningar. Oj då! Plötsligt ser vi hur ett kollektiv som alla är stackars offer (muslimer) ställs mot en annan grupp som också är offer (vita kvinnor). Kalabalik uppstår!

Det började i USA, givetvis. Man kom fram till att kvinnor iofs är en utsatt grupp, men att eftersom de är välbeställda amerikanska kvinnor är de mindre offer som grupp än vad dessa stackars muslimer är. Hierarkin är fastställd, och vänstermedia släpper loss sina kamphundar.

Hyckleriet är givetvis ett faktum, som konservativa Newsbusters påpekar. När filmen Saved! drev med kristendomen skrev Salon.com att filmen saknad “mod och vassa tänder” för att den inte var elak nog. Och Monty Pythons briljanta Life of Brian som drev med kristendomen fick Washington Post att utbrista att kristna minsann borde lära sig tolerans. Varför säger ingen att muslimer borde lära sig tolerans? Kollektivism.

Vi ser nu att samma dogma spridit sig till Sverige. Ingen överraskning, då man måste vara någorlunda obildad eller ideologiskt investerad för att inte se och erkänna att film i Sverige betygssätts nästan uteslutande efter hur väl den överensstämmelse med rådande vänsterideologi. Jag är själv jättenyfiken på att se hur kollektivisterna ska agera när de tvingas titta på briljanta Harry Brown, där utländska kritikers reaktioner varit varm. Med all sannolikhet kommer hånas när den kommer till Sverige. Why? I Sverige är brottslingar offer, inte rovdjur. Manlig pensionär mot ungt förortsgäng? Vem tror du är störst offer i Sverige?

Men, men… vad säger de svenska kollektivisterna om SatC 2 nu då, om vi ska återgå till ämet?

Men hallå, vad hände, svenska tidningar? SvD skrev om ettan, som man gav en fyra, att “det är fascinerande att en liten underhållningsfilm om kvinnlig vänskap väcker så ont blod.” Till det svarar jag att det är än mer “fascinerande” att en liten underhållningsfilm om västerländska kvinnor som skojar med Islam väcker så ont blod.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on May 28, 2010.

2 Responses to “När kollektiv står i konflikt”

  1. “Manlig pensionär mot ungt förortsgäng?” Jo, nu var det inget gäng som mördade en tant i landskrona och misshandlade hennes man, utan en ensam MENA-slagkämpe. Men han var ju ett offer, rädd som han var försökte han först gömma sig, sedan ändra på sin initiala utsaga om hur överfallet utspelat sig, t.o.m brorsdottern kom med en version som skulle styrka den stackars skrämda pågens berättelse, och till sist skulle kronvittnet påminnas om att “tänka sig för vad han säger i rätten”.
    Lägg därtill hur slagkämpens familj och vänner betedde sig under häktningsförhandlingarna, där domare och åklagare blev hotade, spottades på, utsattes för häckel och kalabalik i rättssalen, så att man var nödgade att byta ort och lokal till säkerhetssalen i Helsingborg. Sedan har vi medias överslätande attityd mot det skrattretande låga straffet för grov misshandel och vållande till annans död (förövaren borde dessutom ha åtalats både för mord -tanten och grov misshandel -gubben), läs och häpna:
    http://hd.se/ledare/blogg/2010/05/28/rimlig-slutsats-av-ratten/ och jämför det med straffet som af Donner fick för att ha förskingrat pengar från “multikulturkassan” på röda korset och inse att WASPs numera är rättslösa i sina egna hemländer. I etablerad press vill man dessutom inte ens efter att dom har fallit gå ut med mördarens namn, men i fallet Mats Alm, som stod åtalad för mord, basunerar man ut namn och full frontal bild på förstasidan. Det är skillnad på folk och folk. Det är så jag har spyr! Fy f*n vad jag blir upprörd över hur populasen låter sig duperas av makteliten!

    Sic transit gloria mundi! Suecia anus mundi anno 2010!

    • Jag har medvetet försökt styra mig själv bort från rättsfall på sistone. Det är inte annat än att man blir upprörd över det moraliska förfall som tillåtits förfara sedan radikaliseringen på 60-talet och som än idag propageras trots misslyckande med varje siffra man kan mäta. Inte annat, heller, än att man blir bestört över de intellektuella lågvattenmärken som präglar debatten, där luddig offer-förklaring av brottslingar ersätter allt annat.

      Ett tag hade jag hoppats att trenden skulle vända på grund av folklig vrede, men så har inte skett. Makteliten slänger ur sig ett par nedlåtande och såväl logiskt som faktamässigt katastrofala debattartiklar i DN eller dylikt om behovet av daltande, och kraven minskar. Straffliberaler har ett hårt grepp om såväl de borgerliga som socialdemokraterna i dessa frågor, även om jag tror att ett seriöst, konservativt alternativt hade fått brett folkligt stöd i båda blocken om det bara släpptes fram.

      Men det finns ingen Fox News eller The Sun i Sverige, ej heller någon Reagan eller Thatcher, så socialliberalerna behåller sitt strypgrepp på rättsväsendet.

      Deprimerande och upprörande simultant.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s