Lite mer om propaganda

Medan jag skrev det förra inlägget om Active Measures och hur Sovjet aktivt manipulerade västvärldens studentrörelser, fredsrörelser, och så vidare, flaxade jag runt lite för skojs skull på Wikipedia. Svensk media lär ju inte ut sådant här. Jag hittade Svenska Fredskommittén, skapad av kommunister som en nationell underavdelning av Världsfredsrådet som i sin tur skapades av Josef Stalin för att underminera all anti-sovjetisk militär verksamhet. Socialdemokrater har varit med, stolta och övertygade, och än idag agerar organisationen.

“En rad kända svenska kulturpersonligheter har varit medlemmar i SFK, bland andra Artur LundkvistErik BlombergAndrea Andreen och Sivar Arnér.”

Störst humor? Innan Active Measures tog effekt så var motståndet lite annorlunda än idag. Se nedan för idag blodröda Time Magazines intryck av Världsfredsrådet:

Vilken tidning skulle göra likadant mot ett hot mot västvärlden idag?

Advertisements

~ by Escaping Perdition on May 20, 2010.

2 Responses to “Lite mer om propaganda”

  1. En underbar bild. Tyvärr har tidskrifter och tidningar totalt tappat intresset för konst som uttrycksmedel i opinionsfrågor. Sedan 68-rörelsens friska politiska affischkonst sakta avsomnat och t.o.m. Svenska Dagbladet “pensionerat” Riber Hansson, en av Sveriges och Europas mest begåvade karikatyrister (många internationella priser bekräftar detta!) är fotografiet det enda accepterade omslaget, reklambilden, den antydande idébäraren.

    Och jag tror jag vet varför: det är ganska lätt att lägga in fotografier i Photoshop och manipulera bilderna, lägga till, dra ifrån. Det kan de flesta – även utan konstnärlig utbildning…
    (I bland tyvärr även nyhetsbilder!)

    Men att åstadkomma något lika bra och samtidigt fritt, som ovanstående illustration, är svårare och inte många förunnat. Men man kan ju uttrycka så mycket mer med den fria konsten. Intellektet kan kittlas på ett mer fantasifullt sätt…

    Det är naturligtvis också så att konstskolorna har en skuld i detta förhållande; man accepterar konceptuella arbeten i allt högre grad, avvecklar de rena konstnärliga ämnena, så att det till slut blir en allmän sanning: ” Jag kan ju inte dra ett rakt streck” men jag kan dock spela galen och ställa till en simulerad psykos – för det är också konst. Jag håller inte med – men så har jag ju också tecknat och målat under hela mitt liv. Det känns dock litet fattigt i bland att samhället går mot detta håll. Men allt går ju i vågor; det är förhoppningsvis så att det blir högsta mode att utveckla det målade och tecknade uttrycket en gång i framtiden. Det känns dock litet fattigt att leva i nutid i bland…

    • Jag instämmer till fullo. Det verkar som om målet idag med det som kallas konst är att göra någonting som retar upp så många människor som möjligt. Doppa kors i urin, pressa ur sig avföring på en scen framför folk, eller spela psyksjuk klassificeras som god konst.

      Samtidigt kan jag inte fundera över om det kanske inte är så att dessa individer saknar den förmåga som krävs för att verkligen skapa stor konst. Jag tänker exempelvis på statyn av Mikael vid Place Saint-Michel i Paris av Davioud. Det är konst som berör och hänför, även inspirerar, snarare än får en att rynka på näsan och skaka på huvudet.

      Om du ej gjort det rekommenderar jag dig varmt att läsa Urkällan av Ayn Rand, som behandlar en arkitekt som vägrar böja sin vilja och sitt geni för det rådande kollektivets mediokra standard.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s