Kulturvänstern moraliserar

Moral och kulturvänster är mer eller mindre en motsägelse. Däremot ger det många medborgare stor glädje varje morgon att läsa kulturdelen för att se vilka galenskaper kulturskribenterna på vänsterkanten hittar på härnäst, lite på samma sätt som man alltid får ett glatt leende på läpparna när man hälsar på kvarterets galna tant som cyklar hem med tio liter mjölk till sina katter. Man vet ju aldrig vilka tossiga saker som hon kan häva ur sig, att det är lite synd om henne, och främst att hon är harmlös men menar säkert väl. Skillnaden i jämförelsen är väl i och för sig att kulturskribenterna sällan menar väl. Personligen hade jag en tävling med frun en period för att se hur många anti-amerikanska artiklar vi kunde hitta i DN Kultur varje söndag. Andra jag känner har haft liknande nöjen, som att se hur många gånger ordet “nyanserat” används.

Back on track. En allianspastor har hävdat att Jonas Gardells böcker borde brännas. Därför får han nu sparken eller dylikt. Inte överraskande. Personligen tycker jag inte man ska bränna böcker, men å andra sidan vore det en god sak att ignorera herr Gardell. Hans tankar är grumliga och förvirrade, hans desperata försök att göra sig själv relevant genom att sparka på en religion han vet ej sparkar tillbaks fega, och hans humor har en distinkt odör av “been there, done that.” Att han sedan får betalt av de pengar staten tvångsbeskattar oss på för att finansiera socialistpropagandan SVT för att göra mer attacker mot kristendomen gör inte direkt saken bättre, och väljer du att bojkotta tv-licensen kommer snart farbror polis med en stor batong och knackar på dörren. Smart drag Jonas!

Men låt gå, Jonas får göra vad han vill, och det retar upp en troende man som går för långt. Plötsligt ska denne hemske kristne man nedgöras och förnedras nationellt. DN:s kulturchef Björn Wiman går ut och jämför kristna med islamister, och muttrar domedagsprofetior som vore han på väg att fria till Gudrun Schyman. Synd, jag har följt Wimans kommentarer och analyser ett tag, och i övrigt verkar han vara nyanserad och skarp intellektuellt trots sina socialistiska influenser.

Detta är ju förstås av mindre vikt i det stora hela. Gardell gör skämt och är ett skämt, och någon pastor med pyromani är ju mer en freak show än ett seriöst debattämne. Problemet i sig är att kulturskribenterna leker Don Quijote och rider i galopp med vässade pennor mot väderkvarnar. Ett påhittat hot från en “kristen höger” måste bekämpas, medan samma tomtar spenderar miltals spaltmeter med att försvara, förklara, och ursäkta rabiat islamism. Var annanstans än DN Kultur kan man hitta en nedlåtande bortförklaring om massakrerna i Darfur som att:

“Ondskefulla araber till häst attackerade oskyldiga svarta bönder. Darfur verkade lättbegripligt och stämde också med den allmänna trenden att demonisera araber, i efterdyningarna av 11 september.”

Var är den “nyanserade” kommentaren om att 99% av kristna är vettiga, men att det då och då finns någon som säger fel sak? Dessutom är ju jämförelsen i sig pinsamt ogenomtänkt, som om Wiman på allvar jämför en dålig eld-stunt med att spränga bomber i Madrid eller London, skjuta ihjäl dussintals patienter på en militärbas, eller en sådan sanslöst ond sak som att skicka utvecklingsstörda kvinnor (!) in i folkmassor på en husdjursmarknad (!) med fjärrstyrda bombbälten. Anglosaxiska intellektuella använder ordet “wash”, vilket innebär att man tar en hemsk sak och en annan, mindre hemsk sak, likställer dem, och sedan säger att allt är lika.

Å andra sidan kanske vi borde vara tacksamma att krokodiltårar och falsk upprördhet håller sig till angrepp som detta. Då kanske kulturkritiker spenderar mindre tid att hylla krucifix doppade i urin eller pjäser med titlar som “Moder, i dina händer lägger jag min skit” på Atalante. Eller så kan jag ha fel. Trots allt dröjde det inte många minuter innan en annan kulturnisse fick för sig att hon skulle försvara pedofilen och våldtäktsmannen Roman Polanski. Synd bara att vissa av hans filmer är alldeles för bra för att brännas på bål, eller hur?

Advertisements

~ by Escaping Perdition on May 11, 2010.

One Response to “Kulturvänstern moraliserar”

  1. Bokbål; tråkigt för en stackare (lik mig) som knappast ens kastar ut en bok om Kim Il Sung på tryckt i Kuba, och biblioteket växer tills det kommer att rasa över mina stackars döttrar; vad ska de göra med de ungerska titlarna de inte kan läsa, eller tyska? Jag vill inte tänka på detta obehagliga perspektiv. Jag som erfor samma känsla, som yngre tonåring i antikvariaten, som fiskaren som fångar gammelgäddan.
    Hos mig var entusiasmen över Djurgården eller AIK ersatt med kärleken till böcker.
    Men om det finns idioter som har så dåligt omdöme att de vill bränna böcker må det vara hänt; alla kan inte vara så känsliga som jag. Vissa vill bränna gamla kläder, andra krafsar ihop torra löv. Möjligen bidrar de till växthuseffekten, men inte heller detta hetsar upp mig särskilt svårt.
    Så länge det inte är en myndighet som av elakartad kritik bränner upp böcker rör det mig inte i ryggen. (Vet de förresten hur dyrt de är med böcker i dag?)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s