What They Died For

TV-serien Lost tar slut om ett par veckor. Fantastisk serie trots en svacka i mitten som ett resultat, från vad jag läst, av att man högt upp i ledningen ville mjölka en serie ett par extra år. Oavsett har svackan vänt och serien återgått till att vara fantastiskt underhållande och rörande. Titeln på dagens inlägg är taget från det näst sista avsnittet av serien som ska visas den 18 maj. I Losts fall så är tanken att man ska visa upp att allt det som hänt har en mening. Orsaken jag valde titeln var dock för att visa den raka motsatsen.

I Norge har man byggt ett lyxfängelse för över två miljarder kronor. Där kan våldtäktsmän spela musik, sätta på eventuella flickvänner i privata rum, och äta apelsinsorbet. Man kan klättra inomhus (det vi andra dödliga får betala ett par hundra spänn per gång för) och utbilda sig till bland annat musiklärare. “Kom till mig, lilla gumman, sitt i mitt knä!” säger nyblivne lärare-Jens två år efter att ha våldtagit en femårig pojke. Mördare anses som stackars offer.

När de kommer till oss så är många av dem i dåligt skick. Vi vill bygga upp dem, utbilda dem och ge dem styrkan att kunna lämna det här stället som bättre människor.

Så säger fängelsedirektören. Jag undrar i vilket skick offren är. Jag undrar hur många miljarder de får av norska staten, och hur mycket gratis klättring, skivinspelning och apelsinsorbet som står på deras dagliga meny. Noll, är min gissning.

Mitt liv går bra nu. Riktigt bra. Återfallet i sjukdom verkar kortvarigt, medan vänner, familj och arbete toppar. Jag är på väg att emigrera, med jobb fixat att börja om ett par månader. Trots det är det inte annat än att jag kokar när jag läser det här. Det här är allt som är fel med socialism och mamma-stat, men att lägga skuld på offren och att ta bort ansvar från parasiter till människor. Ja, jag ska lämna landet, denna sjuka kollektivistiska kultur för att jag kan och för att jag har möjlighet. Men mitt hjärta blöder för alla dem som inte kan det, eller som till och med blivit indoktrinerade att detta är bra och att just de är syndare!

Vad dog de norska mordoffren för? För att deras mördare skulle kunna leva i lyx och daltas med? Vilken service! Jag är säker på att när mordoffren bad för sina liv fick de inte apelsinsorbet och sång till svar. Och när en kärring som jobbar där säger “Vi ser dem inte som fångar. Vi kallar dem våra elever.” ja, då vet jag inte vad jag ska göra.

What they died for? Nothing at all.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on May 10, 2010.

5 Responses to “What They Died For”

  1. Samtidigt finns en poäng i att försöka få kriminella på (den legala) banan igen. I en drömvärld är alla så stora människor att de kan hjälpa andra trots att de just blivit trampade på. Och i samma drömvärld kan de som hamnar i fel banor bli hjälpta och komma tillbaka igen. Problemet är att vi lever i långt ifrån en drömvärld och människor kommer fortsätta att vara individualistiska först och solidariska därefter, så denna absurda orättvisa, som det ju är, kommer till stor del att vara till spillo. Jag säger alltså inte emot dig på något sätt, snarare tvärtom. Men det finns som alltid två sidor av det.

  2. Varthän bär det av? Själv styr jag, som tidigare sagt, kosan mot Schweiz.

    • Shanghai till att börja med. Jag är ganska säker på att det blir en kulturkrock, men det kommer bli kul.

      Det jobbigaste kommer nog vara att hålla igen med kommunistskämten i bekantskapskretsen. Favoriten är ju mannen som går in i en bilaffär i Sovjet och betalar för sin bil. Försäljaren säger “Välkommen tillbaka om tio år” varpå mannen frågar “Morgon eller kväll?” Försäljaren ser förvirrad ut och blir tyst, frågar sedan “Det är om tio år, vad spelar det för roll?” Mannen svarar “Rörmokarn ska komma på morronen.”

      😀

    • Vill för övrigt be om ursäkt för att dina inlägg inte auto-visas längre, Lakedaemon. Jag hade en funktion som gjorde att folk jag manuellt godkänt 3 gånger i framtiden fick alla sina inlägg automatiskt godkända, men jag har gjort misstaget flera gånger att låta halvdant artiga vänsternissar släppas fram för att besvara deras “argument”. När dessa ej kan vinna med logik går de ofrånkomligen till ad hominem angrepp och jag har ej tid att checka in så ofta, så där rök den funktionen.

      Som sagt, jag ber om ursäkt!

  3. Ahh, Österlandet! Jag har alltid haft en fabläss för H-K och Singapore, Shanghai har jag tyvärr aldrig besökt, men jag tror nog att jag hade gillat det med, låt vara att det är Kommunist-Kinas “picture perfect” stad. Om du inte har tid att blogga så får vi hålla kontakten via email; Det finns alldeles för få vettiga svenskar…
    Vad avser auto-visning av inlägg så har jag full förståelse för din precaution med tanke på vänsterlakejerna.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s