Fackets politik ansvarig för utländska ägare

Lite ekonomisk historia, gott folk!

En sanning du garanterat inte får lära dig i kommunal skola är hur svenska fackföreningar aktivt drivit en politik i flera årtionden vars enda syfte är att minska mängden kapitalstarka svenskar. Chockerad? Det borde du inte vara. Facket, med en stark socialistisk värdegrund som kompass, har alltid känt det sticka i ögonen när enskilda svenska medborgare har haft stora koncentrationer av kapital. Den mest effektiva lösningen, enligt facket, att krossa denna “onda” svenska överklass har kort och gott varit att göra det så svårt som möjligt att bli rik på att driva företag. Med hjälp av socialdemokratiska regeringar som styrt i över 60 av de senaste 72 åren har man format hela landet därefter. Ett ideologiskt självmordsbälte att tvinga ut svenska ägare till förmån för utländska ägare var en logisk följd.

Sveriges ekonomiska politik bestod av två faser.  Först mellan 1945-1985 kännetecknades landet av nästintill ren Marxistisk ekonomisk politik. “Inriktad på att motverka privat förmögenhetsbildning, främja institutionellt ägande, gynna stora företag, missgynna små och nya företag. Starka hinder mot utländskt ägande. Kraftig ökning av institutionellt ägande och motsvarande minskning av enskilt ägande.” Fas två inleddes under mitten av 1980-talet då man förstod att löntagarfonderna vars syfte var att ge facken total kontroll över svenska bolag var en dödfödd idé efter de största demonstrationerna i svensk historia. Fas två bestod av “Undanröjande av hinder för utländskt ägande. Skattediskriminering av svenskt ägande.” Resultatet? “Kraftig ökning av internationellt ägande.”

Trots allt, menar facket, om utlänningar äger bolagen slås den svenska överklassen ut. Men resonemanget har varit och fortfarande är livsfarligt för hela nationen, särskilt de vanliga LO-medlemmarna som inte tar del av deras ledar-elits funderingar i LO-borgen på Barnhusgatan. Varför? För att det fortfarande kommer finnas en kapitalstark överklass, med enda skillnaden att de som styr nu sitter i Moskva, Amsterdam eller New York.

Man kan vara hur röd man nu än är dum nog att vara i andra frågor, ideologiskt, men är det verkligen värt att offra ett helt land för simpel avundsjuka? Fråga dig själv, vem har du helst som ägare av svensk industri: En Wallenbergare eller en Victor Muller?

Rösta sedan därefter. Om det ens spelar någon roll längre, det vill säga.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on April 19, 2010.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s