Rätten att vara ojämlik

Idag har varit en ganska långsam dag, vilket har gett mig en hel del tid att surfa runt, läsa nyheter och debattartiklar, och allmänt sträcka på hjärnan lite. En sak slog mig, och det var att striden mellan kollektivism och individualism handlar om rätten att vara ojämlik. Kollektivism är en bred världsbild som inte nämns så ofta i Sverige, främst för att den sätter vårt inavlade politiska system i sitt rätta sammanhang, något väldigt obehagligt för dess förespråkare. Exempel på kollektivistiska ideologier, där individen underordnas kollektivet, är socialism, nationalsocialism, fascism, ekologism, och teokrati.

Vad jag förespråkar är raka motsatsen. Istället för att individen ska underordnas kollektivet anser jag det självklart att individen måste ha en rätt att leva sitt liv efter egna drömmar och mål, fri att lyckas eller misslyckas. Det är ingen ny tanke. Från Ayn Rand till John Locke, Reagan och Thatcher, Friedman och Hayek, så har folk trots högljutt motstånd från bruna, röda, gröna och även ljusblå politiska krafter öfrespråkat individens rättigheter. För mig finns det två starka skäl. Det första, mindre viktiga, är det praktiska. Alla länder i världen som skapat välstånd har gjort det genom att låta fria människor agera efter eget intresse. Varje nation som försökt tvinga folk att agera mot sina intressen i ideologins namn har dött ut, eller fortsatt leva i misär och lidande. Vänstern må hata det moderna konsumtionssamhället för dess snabbköp och shopping, men valfri afrikansk kvinna som måste gå en mil för att bära hem vatten på sitt huvud till sitt undernärda barn lär offra en arm för samma frihet. Historien har, otvetydigt, bevisat den fria marknadens överlägsenhet mot alla alternativ.

Det egentliga skälet är dock moraliskt. Vissa människor slänger schablonartat ur sig att “av var och en efter förmåga, till var och en efter behov” är en god teori, men så är absolut inte fallet.  Milton Friedman beskriver det hela klockrent när han säger att det grundläggande misstaget kollektivistiska ideologier och dess förespråkare gör är att tro att man kan göra gott med andras pengar. Så är inte fallet. För det första, om du ska göra “gott” med någon annans pengar, så måste du först ta dessa pengar. Det innebär att alla kollektivistiska ideologier bärs upp med hot och våld. Tror du mig inte? Försök att vägra betala varje öre staten kräver i skatt i Sverige, och sedan kan du räkna minuterna tills polisen dunkar på din dörr och ditt hus beslagtas. Det andra Friedman säger är att man är aldrig lika försiktig men andras pengar som man är med sina egna, också sant. Detta våld, detta slöseri, motiveras med att folk inte vet vad som är bäst för dem själva, och främst av allt, med att folk får ojämlika resultat. Där ser jag den verkliga ondskan. För vad är felet med ojämlika resultat?

Det vackra med kapitalismen, vare sig den försvaras av klassiska liberaler eller anglosaxiska konservativa, är att den ger alla möjligheten att sträva efter att vara ojämlika. Om du vill starta en butik som säljer målade enhörningar så kan du det; om den lyckas eller inte är upp till dig och dina medmänniskors fria vilja. Om du drömmer om att bli ishockeyspelare på heltid, eller bli elektriker eller kemist eller lärare, så kan du satsa på det, och njuta av framgång om du lyckas eller testa något annat om det går åt skogen. I kollektivistiska samhällen, som Sverige, så finns det bara plats för X antal läkare, lärare, och så vidare, så staten begränsar antalet som får anställas och utbildas; än viktigare, var och hur de får arbeta. Bygglov ska ges, myndigheters tillåtelse ska sökas, och så vidare. I än mer kollektivistiska samhällen, som Nordkorea och Kuba, får du inte ens starta dina egna företag.

Jag tycker vi borde vara stolta över att vi faktiskt är ojämlika. Att vi har olika drömmar, och att vi når olika resultat, och att vi lever olika liv. Att vi är bättre än många på vissa saker, sämre än många på andra, det är en god sak. Jag tycker ojämlikhet är en rättighet som vi borde skydda, och att vi hela tiden borde argumentera mot de individer och intressen som vill göra oss alla “jämlika”, det vill säga till en grå, kollektivistisk massa. Vi är det inte, vi borde inte vara det, och varje försök att ta oss dit kommer onekligen kräva det våld och tvång kollektivister är så förtjusta i.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on March 15, 2010.

One Response to “Rätten att vara ojämlik”

  1. Intressant. Måste fundera litet närmare på var jag står, minsann. För i min utvandrade roll, ser jag kollektivismens Sverige som något eftersträvansvärt. Att på “mitt” Sveriges vis inte sätta mig själv, mitt bästa först. Men samtidigt vet jag inte om det finns kvar längre och jag trivs så bra med att inte behöva göra/tycka/känna/vilja samma som alla andra. Att inte fastna i jantefällan och bränna ut mig som mina svenska vänner gör.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s