Svenskar saknar empati

Vad händer när man tar bort allt personligt ansvar för andra människors välfärd från ett folk? Det är bara att läsa kommentarerna på DN och SvD efter att de båda tidningarna rapporterat kring hur en erfaren djurskötare dör i en olycka med en späckhuggare. Sjukt, och riktigt skrämmande. Knappt en enda kommentar med tankar eller empati för offret eller hennes anhöriga. Jag vet ju att vi mördat kristendomen här i landet, så “my thoughts and prayers” lär ju inte komma upp, men lite jävla anständighet vore väl inte för mycket att be om? Istället får man upp följande skit:

“De heter ju inte “Killer Whales” utan anledning…” – Nisse, 09:01

“Tillslut tröttnar de på att göra konster och käkar upp någon. Idiotiskt att stänga in så stora djur i så små bassänger.” -Tegelsten, 09:06

“Don’t mess with Monther Nature… Bara namnet Killer Whale/späckhuggare säger ju en hel del om deras natur. Vi måste sluta låsa in vilda djur.” -Cattis, 09:15

“Inte helt oväntat. Utsätter man djur för övergrepp kommer de förr eller senare slå tillbaka.” -Flingan, 09:26

“Typiskt amerikaner som ska försöka tjäna pengar på allting. Fan de är ju djur som ska vara i vattnet.” -Arne, 09:33

“Tja… Varför snyfta för människan? Det _ÄR_ ju ett övergrepp på djur att hålla dem i fångenskap. Betala priset. Gnäll inte.” -John, 02:15

“Dessa idiot liberaler. Bada med rovdjur i basäng.” -Killer Whale….hallå?, 00:34

De ovan är från DN. SvD stängde av sina kommentarer, av förklarliga skäl. Det går inte att undvika orsak och konsekvens, inte heller på macronivå. I Sverige har vi skapat ett hårt, kallt, distanserat samhälle där staten har ersatt all empati och medkänsla. Har dina vänner eller barn eller föräldrar det svårt ekonomiskt? Skicka dem till socialen. Är dina föräldrar gamla? Staten lägger in dem på ett hem så du slipper se dem. Barn som sabbar din karriär? Staten tar hand om dem så du kan jobba heltid och dricka latte på lunchen. Vi har blivit ett folk som skiter i andra, med motiveringen att vi ändå betalar så mycket i skatt så “varför ska vi bry oss?”. Och sedan har vi en tredjedel av befolkningen som på ett eller annat sätt helt ÄR bidragsberoende, men fattar inte att varje krona de får är tagen från någon som slitit för den. De tror att pengar magiskt trollas fram.

Vi har blivit distanserade från verkligheten. Vi har slutat ta personligt ansvar för även de allra närmsta som behöver oss. Så tro fan att folk sitter hemma och skiter i andra, och spyr ur sig galla när folk de inte ens känner dör.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on February 25, 2010.

11 Responses to “Svenskar saknar empati”

  1. Hoppsansa… “Svenskar saknar empati” fick mig att lyfta ena ögonbrynet och klicka mig hit förberedd på att såga ett blogginlägg med en motivering liknande: “Sverige är minsann världens mest generösa land”… Istället sitter jag här och bara håller med dig, tyvärr 😦

  2. Part 1: Det gäller att hålla tungan rätt i mun när det handlar om empati, eller hur? Jag tycker svenskar är väldigt empatiska och intelligenta som kan se vem det är mest synd om i det här fallet. Jag tycker synd om alla omkringlevande till tränaren som förlorat en person som de tyckwr om. Men mest synd är det om späckhuggaren som har så j-la tråkigt och inte ens behöver jaga för maten att den dödar sin tränare. Där kan du möjligtvis göra kopplingen med väldfärdssamhället…inte med bristen för empati.

    Part 2: Jag har bott i Kina som INTE är ett välfärdssamhälle, där skrattar man på bio när narkotikasmugglaren blir lurad av polisen att smuggla knark till Singapore och fastnar i fällan och riskerar dödsstraff…bara för att polisen vill få vårdnaden om dennes dotter. Filmen (Protegé 门徒) var mycket representativ för det kinesiska samhället hållning till empati, kanske också för ett icke-välfärdssamhälles emapati-syn. Är det dit du vill?

    Alltså: du kan inte enbart förklara “empati”-brist med samhällsstrukturer, det handlar mer om identitet och avstånd mellan dig och andra personer, både spatialt och mentalt. Vi i Sverige är mentalt närmare späckhuggaren än tränaren. Och, jag bryr mig f-n så mycket om mina anhöriga och gör så gott jag kan trots att jag måste jobba 120%, p.g.a. den alltmer fallerade välfärden. (ursäkta språket)

    • “Men mest synd är det om späckhuggaren som har så j-la tråkigt och inte ens behöver jaga för maten att den dödar sin tränare.”
      Case in point. Svensk människosyn när den är som värst. Att ett djur som har tråkigt och dödar är det mer synd om än anhöriga som tappat en närstående är ett ganska sjukt påstående. Nej, fel. Det är ett RIKTIGT sjukt påstående. Skäms!

      • Jag håller med Eva.

        Tränaren var förhoppningsvis införstådd med riskerna, och valde att ta dem. Det är väl klart att det är oerhört tragiskt, det som hände, och att de anhöriga har det svårt – de har anhöriga väl det alltsom oftast efter dödsolyckor – även dem det inte skrivs om. Men det är väl klart att det straffar sig att stänga in vilda djur på det där viset!

        Om hon blivit dödad av en huskatt eller något annat domesticerat, då snackar vi helt andra grejor. Nu är det mest tragiskt med alla som menar att det är späckhuggaren som gjort fel…

        Man får bara hoppas att det här leder till förändring i det långa loppet. Att vi blir så kloka att vi slutar stänga in vilda djur.

  3. Människan hade ett val att vara där, det hade inte späckhuggaren.

    Är man så dum att man försöker tvinga vilda djur till konster så får man skylla sig själv.

  4. Tack för den analysen, EP. Du har helt rätt. Jag får kalla kårar när jag läser kommentarer där djur jämställs med människor. Den moraliska förvirringen i det här landet vet snart inga gränser.

  5. Idag har DN:s ledarskriben Hanne Kjöller en notis med i tidningen om det som inträffat. Citerar ur den: “Valexperten Richard Ellis förklarar att späckhuggaren är ett mycket intelligent djur och att detta var en medveten handling. […] Detta majestätiska, vackra, starta gruppdjur utan naturliga fiender som simmar över halva jordklotet – vad har det i en pool i Florida att göra? Vem som helst som kunde skulle väl göra uppror mot en sådan fångenskap.”

    Det verkar som om Hanne Kjöller, likt kommentatorn Flingan ovan, tycker att det inte var en helt oväntat händelse med tanke på situationen. Det må vara synd om tränaren/övervakarens familj. Men varje person har också ett personligt ansvar för sitt liv och de risker man tar. Den som nu dog var förmodligen inte omedveten om riskerna med arbeta med djur som hålls i fångenskap – men ville ändå ta risken. Som sagt, det är tråkigt för dennes familj. Men det personliga ansvaret – och de konsekvenser som kommer av de val man gör – kan man inte vifta bort med en tårblött näsduk.

    • Det finns milsvid skillnad mellan att säga “Det var tragiskt, men hon hade ett riskfyllt jobb” och att säga “Där fick hon vad hon förtjänade” eller “Naturen 1, Människan 0”.

  6. “Det var tragiskt men hon VALDE MEDVETET ett livsfarligt jobb.” Det är den rätta beskrivningen.

    • Jag instämmer. Jag hade inte valt det jobbet. Men i min mening ursäktar det inte det faktum att folks kommentarer på DN var rent ut sagt horribelt elaka och känslokalla.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s