Försäkringskassan när man behöver den

Försäkringskassans  anställda och företrädare går ut idag med hur fin organisationen är och hur de hjälper folk. Jag håller inte med.

Efter gymnasiet jobbade såväl jag och min bästa vän varje sommar och varje vinter på industri, och drog in cirka 35-40,000 före skatt. Under tiden studerade vi och fick CSN-bidrag. Vi valde att ta bara bidragsdelen på 2,600 per månad, och sedan leva snålt med pengarna vi jobbat ihop. Inga fjällresor eller solresor, inga lyxiga middagar, inga svindyra prylar. Det fungerade faktiskt ganska bra. Vi kunde ju leva bättre sen när vi börjat jobba heltid, eller hur?

Tyvärr blev min vän allvarligt sjuk. Vi kan kalla honom Jens. I ett halvår åkte han in och ut på akuten. Därefter opererades han med hot om döden. Återhämtningstiden var 6 månader, med risk att skiten kommer tillbaka när som helst i framtiden. När han kontaktade försäkringskassan för att få hjälp var svaret otvetydigt: “Du har inte jobbat heltid eller gått på socialbidrag, så av oss får du inte ett öre.” Inte ett jävla öre.

Jens klarade sig tack vare sin familj. Utan deras hjälp vet jag inte vad han skulle gjort. Blivit hemlös? Det är ju en lyckad idé för cancersjuka, men å andra sidan idag förväntas ju cancersjuka jobba sina sista veckor i livet.

Det jag hatar, verkligen hatar, mest av allt med försäkringskassan är att det är en sådan uppenbar politisk lögn. Det är inget välfärdssystem, för den hjälper inte de svagaste, som i min väns fall. Och när han väl tog examen ett par år för sent och tjänat pengar, ja då tvångsbeskattas han till försäkringskassans fördel, men bara de första tjugofyra tusen han tjänar räknas, resten kasserar kassan in. Systemet är varken till för de som jobbat sig upp lite, eller för de svagaste. Det är varken en riktig försäkring eller riktig välfärd. Du kan aldrig plocka ut dina pengar ur systemet, eller ge dem till dina barn eller din fru eller make.

Så vem är det till för då? Det verkar nästan som om det är ett gigantiskt pyramidspel som bara gynnar väljarna i sossarnas LO-bas, där det räcker att du jobbat ett par år i kassan eller i trädgården och sen är det klart med 9 års sjukpenning. Samtidigt skiter man i cancersjuka studenter eller snyltar på hårt arbetande medborgare. Så varför i helvete ska jag plötsligt visa sympati när kassans anställda snyftar ut i media?

Advertisements

~ by Escaping Perdition on December 9, 2009.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s