Tatuering är fortfarande en klassfråga

DN försöker göra det till en cool grej att ha en tatuering. Visst, det är kanske passande på en rockstjärna, porrskådis, eller farlig medlem av den organiserade brottsligheten. En hel del fulla 20-åringar har säkert tatuerat sig av misstag på fyllan eller som resultat av grupptryck, likaså en hel del rebelliska tonåringar som vill vara unika snöflingor.

Men oavsett att det blivit lite mer accepterat och vanligt i vissa krestar, så är en tatuering fortfarande en klassfråga, en stämpel på kroppen som talar om för folk att du kanske inte hade den bästa uppfostran i den bästa delen av staden. Ett märke på nedre ryggen ovanför svanskotan kallas i allmän engelsk slang för “tramp stamp“. Likaså har flera undersökningar visat en korrelation mellan högre missbruksrisk såväl som lägre snittinkomst bland de som har tatueringar. Man associerar sig frivilligt med samhällets baksida.

Man kan ha hur många artiklar som helst, men faktum är att tatueringen är en värdeladdad symbol som visar att man tillhör antingen arbetarklass eller underklass. Inget fel i detta, men om man har ambitioner att klättra högre upp i karriären och ge sina barn bättre förutsättningar, så är det kanske inte det smartaste att tatuera in en pansarvagn på ryggen. Lite samma sak som att man då kanske borde klippa sig konservativt och klä sig snyggt, i stället för att ha svartfärgat hår och hip hop klädsel. Men å andra sidan, om man är nöjd att spendera resten av sitt liv med att servera kakor på något café eller sortera potatis längsmed löpande bandet, så varför inte? Gör det som gör dig lycklig.

Men det är synd att lura unga läsare att det är någon trending modeaccesoar som kommer göra dig hipp bland de framgångsrika.

Advertisements

~ by Escaping Perdition on October 11, 2009.

21 Responses to “Tatuering är fortfarande en klassfråga”

  1. Vi har tatuerat oss i tusentals år och diskuterat klassfrågor ett hundratal. Ofta har välbeställda människor varit de som är mest utsmyckade, ofta har det varit tvärtom. Jag tror inte det går att dra så generella slutsatser som du gör.

  2. “Likaså har flera undersökningar visat en korrelation mellan högre missbruksrisk såväl som lägre snittinkomst bland de som har tatueringar.” Länk or it isn’t true.

  3. “Men det är synd att lura unga läsare att det är någon trending modeaccesoar som kommer göra dig hipp bland de framgångsrika.”

    Du menar framgångsrik som i backåtslick och pappas pengar? Jag känner en hel del framgångsrika musiker, filmarbetare, journalister, fotografer, lärare och forskare inom universitetevärlden, egenföretagare inom industrin, reklambranschare och extremt välbetalda it-människor som har väl synliga tatueringar. Det kanske snarare är så att om man är intresserad av tatueringar så håller man sig FRIVILLIGT borta från bankjobb etc. Inte för att man inte KAN få dem utan för att man själv inte VILL jobba på ställen där folk har den typen av fördomar. It goes both ways…

    • Wow, du känner massvis med framgångsrika människor. Extremt välbetalda, också! Men inte har de backslick, minsann, nej, de här FRAMGÅNGSRIKA och VÄLBETALDA människorna har massa synliga tatueringar.

      Jag antar att nu när du berättat lite sagor om din exemplariska, framgångsrika, råcoola vänskapskrets sä är ämnet avslutat och debatten vunnen. Starkt jobbat!

  4. Tattoo(s) = No class, ’nuff said!

  5. Livet är mycket mer än att tjäna en massa pengar. Förvisso är jag själv ganska engagerad i mina studier nu, för att jag vill jobba med någonting kul (och jag har massor av tatueringar), men inte för att jag vill bli rik. Låter man tanken på ekonomisk framgång styra vem man är, så är man i mina ögon en liten liten människa.

    • Väl sagt, måste jag erkänna. Så länge man kan försörja sig och sin familj och inte skada andra, så borde man ha rätt att göra det som gör en lycklig. 🙂

  6. Va?
    Zlatan Ibrahimovic?
    David Beckham?
    James Hetfield?
    Jonny Depp?
    Jag skulle kunna skriva upp 1000+ framgångsrika människor med tatueringar.
    Kom igen va, dom jobbar knappast på kafé…

    • Som jag skrev på första raden är det helt OK att ha en tatuering om du är rockstjärna eller skådis. Å andra sidan är det helt OK att sminka sig om man är rockstjärna eller skådis också, men det betyder inte att du kommer bli kung på företagsmötet om du pudrar kinderna med tre lager rogue.

  7. “om man är nöjd att spendera resten av sitt liv med att servera kakor på något café eller sortera potatis längsmed löpande bandet, så varför inte?”

    Ja klassamhället är självklart ett resultat av att folk har valt att tatuera sig eller klä sig på ett visst sätt… Herregud.
    Det är väl för fan inte folk det är fel på, det är ju samhällssystemet som gör att arbetarklassen har större risk för att hamna i drogmissbruk och att dess barn får dåliga förutsättningar. Inte att människorna som utgör den ibland väljer att skaffa tatueringar.

    • Det finns inga ekonomiska “klasser”. Detta är Marxistisk propaganda. Och nej, det är inte “samhällets” fel när något går snett, det är också vänsterpropaganda. Och ganska rolig sådan. Jag och mina vänner brukar alltid skämta när någon gjort något hemskt att de givetvis inte kan straffas eller ta konsekvenser, för det är ju samhällets fel! Ditt fel, mitt fel, allas fel!

      Så tyvärr, du är lite ute på fel del av Internet om du vill ha sympati för misslyckade Marxistiska samhällsteorier.

  8. Hahaha, så du “tror inte på klasser” men skriver ändå blogginlägg om det? Snurrigt värre…
    Statistiken talar sitt tydliga språk, vi som föds in i arbetarklassen får slitigare liv och dör tidigare än den ägande klassen, ifall du inte tror att felet ligger i att arbetarklassen består av folk med en dålig genpool eller någon övernaturlig kraft så måste det vara en konsekvens av samhälleliga strukturer. (För ifall det hade berott på någon sorts inneboende och slumpmässig “individuell ambition” hade det ju fördelat sig jämnt mellan olika födelsegrupper).

    Men jag antar att du anser att matematik och insamlande av statistiska uppgifter bara är någon sorts marxistiska propagandametoder?

    (Vilka konsekvenser man råkar tycka “hemska” handlingar ska få och varför är väl en helt annan diskussion.)

    • Jag nämner klasser i inlägget för att många tyvärr identifierar sig med konceptet, lite som en subkultur. Vi lever trots allt i ett socialistiskt land, där det största partiet likväl kallar sig Arbetarpartiet. Sen att konceptet är Marxistiskt är en annan fråga. En byggarbetare tjänar mer än en lärare, så vem är medelklass och vem är arbetarklass? En CFO arbetar dubbelt så många slitsamma timmar som en person som sitter i växeln, men bara den ene är en “arbetare”.

      Eftersom det här med klass inte är ett genuint samhällsfenomen, utan bara en subkultur vissa identifierar sig med, så är det väldigt enkelt att para ihop det med tatueringar. Precis som att gothare ska ha svarta kläder, punkare ska ha nitar, och hip-hopare gillar pösiga kläder, verkar folk som identifierar sig med de Marxistiska subkulturerna “arbetarklass” eller “trasproletariatet” tatuera sig. Därav min poäng: Om du märker din kropp med en symbol för en subkultur som hävdar att man är på samhällets botten, så är det ett ganska märkligt val för sig själv, sin karriär, sin framtid, och sin familj.

      Sedan, snabbt, angående ditt påstående att de som har det dåligt ekonomiskt dör tidigare så går det givetvis att hävda. Men själva forskningsmetodiken är ju horribel. Man tar de 10-20 procent som har minst resurser, initiativ, och kompetens, och jämför med de 10-20 procent som har mest av det, och noterar förvånat att det finns en skillnad. Givetvis finns det en skillnad, och det borde finnas en skillnad. Varför ska man studera, kämpa, starta företag, osv. om man inte kan använda de ökade värden man med sin hjärna skapat för att göra det bättre för sig själv och sina barn? Allt annat vore absurt.

      Men igen kommer vi tillbaka till det absurda i klassteorin, då en byggarbetare direkt från gymnasiet som jobbar med händerna tjänar mer än en socionom med flera års universitetsstudier på ett kontor. Vem är arbetarklass? Eller om vi verkligen ska leka intellektuella, så är det bara att ta Marx egna tanke om att alla som äger kapital är dessa onda kapitalister som ska krossas. Grattis, varje jävel som pensionssparar i dagens Sverige måste dö i en Gulag. 🙂

    • Erik!

      Jag är förstagenerationens invandrare, tillika “blatte”, uppvuxen under minst sagt knappa förhållanden i en svensk betongförort. I Sverige får du alla chanser i världen att göra något av ditt liv, men det förutsätter samtidigt att du själv kämpar för dina drömmar, annars händer det inte mer än att i alla fall socialbidraget tickar in och t.o.m. det är baske mig mer än de flesta här i världen kan drömma om.
      Självklart är det så att det blir lättare att klara sig här i livet om man föds i en välbärgad famil. Att tala om klasser så som du och dina gelikar i vänstern gör är dock enfaldigt och inget annat än patetiska undanflykter från personligt ansvar. Det är du och enkom du själv som är ansvarig för din egen lycka! Men ta dig i akt! Ty om du verkligen vill något, så är chansen att det verkligen blir som du önskar stor, så kämpa för dina drömmar med eftertanke, så kanske du slipper den kranka blekheten…

  9. De 2 största partierna tom.

    “Sedan, snabbt, angående ditt påstående att de som har det dåligt ekonomiskt dör tidigare så går det givetvis att hävda. Men själva forskningsmetodiken är ju horribel. Man tar de 10-20 procent som har minst resurser, initiativ, och kompetens, och jämför med de 10-20 procent som har mest av det, och noterar förvånat att det finns en skillnad.”

    Vad har de då fått de här resurserna, iniativförmågan och kompetensen ifrån?
    Är det egenskaper som alla individer har att tillgå efter sin fria vilja eller är de beroende av något annat? Antingen får du ju hävda att de beror på vilken grupp man föds i (alltså, samhället) eller så får du hävda att det beror på ens genetik (vilket skulle göra dig till någon sorts socialdarwinist).

    “Givetvis finns det en skillnad, och det borde finnas en skillnad.”

    Vilket draget till sin spets betyder att du tycker att det är bra att människor får olika chans till långa och bra liv beroende på vilken familj de råkar födas i (något man ju som bekant öht inte kan påverka själv, en godtycklig bestraffning av store delar av befolkningen alltså). (alternativt då, att man straffas för sina gener ifall du är socialdarwinist).

    “Vem är arbetarklass?”

    Frågar du mig säger jag både socionomer, byggarbetare, lärare och växeltelefonister.
    (Jag hade fö flera tatuerade lärare under skolgången och känner iaf någon blivande socionom.)

    “Därav min poäng: Om du märker din kropp med en symbol för en subkultur som hävdar att man är på samhällets botten, så är det ett ganska märkligt val för sig själv, sin karriär, sin framtid, och sin familj.”

    Problemet med det här resonemanget är ju att du sätter orsak och verkan i fel ordning.
    Folk föds in i en klass (vilket jag bevisat ovan) , och tar sedan till sig den klassens attribut.
    Inte, som du hävdar, skaffar sig attribut som sedan avgör vilken klass de föddes i (det har ju av logiska skäl redan skett när man kan börja avgöra vilka kulturella uttryck man vill bära).

    “Eller om vi verkligen ska leka intellektuella, så är det bara att ta Marx egna tanke om att alla som äger kapital är dessa onda kapitalister som ska krossas. Grattis, varje jävel som pensionssparar i dagens Sverige måste dö i en Gulag.”

    Nu får du gärna rätta mig om jag har fel, men Marx levde mig veterligen på 1800talet, alltså långt före både pensionssparande och koncentration/arbetsläger i sovjet-ryssland och kan alltså inte ha skrivit någonting om det (ifall han inte var synsk).
    Har heller aldrig hört talas om att han skulle hävdat att kapitalister är onda eller att de måste dödas.

    • Jättekul diskussion! Det är sällan man får till det på bloggar.

      Om man accepterar grundtesen att man får initiativkraft antingen från gener eller samhällsklass, så hamnar man givetvis i en konstig situation. Då är det bara att välja mellan någon typ av nietzscheansk socialdarwinism eller socialistisk klassteori, beroende på utgångspunkt, och ingetdera är för mig ett bra val. Tack och lov så är det inte så. Snarare finns många faktorer som påverkar ens möjligheter, men främst ens familj och sig själv, den så kallade “fria viljan”.

      Bara för att dina föräldrar inte tjänar så mycket pengar innebär det inte att de inte kan läsa böcker med dig, uppmuntra dig att tänka framåt, lära dig att jobba hårt, och övertyga dig om vikten att skaffa en utbildning. Drömmen är ju att ens barn ska ha det bättre än man själv haft det. Än viktigare är att det ju i slutändan är upp till en själv. Vi lever i en meritokrati, inte ett kastsamhälle, tack och lov. Självklart kan man inte bestämma vilken miljö man föds i, men man kan bestämma vilken miljö man vill dö i, för att vara krass. Och att skaffa sig en gigantisk tatuering av en tysk pansarvagn på ryggen är som att frivilligt ta på sig en ryggsäck fylld med sten när man ska klättra sig uppåt i livet.

      Problemet med socialism, kommunism, national-socialism, och alla andra kollektivistiska avarter är att man tar bort individen ur ekvationen. Den fria viljen existerar inte, allt är ett resultat av olika typer av grupperingar och kollektiv, vare sig det är ras eller klass eller kast eller kön man väljer att fokusera på. Du skriver att jag utgår från fel ände, att det är var man föds som bestämmer ens val. Så är det tack och lov inte. Ens egna val avgör hur man hanterar de situationer man hamnar i från vagga till grav. I en diktatoriskt eller religöst kontrollerad stat blir det givetvis svårare för individen att frigöra sig från kollektivets tyranni. Men i dagens Sverige är det inte särskilt svårt att välja. Därav att det är befängt att frivilligt identifiera sig med symboler som representerar botten i karriärstegen.

      Ang. Marx så verkar du ju gilla att dra saker till sin spets. Marxismen till sin spets är förslavandet av de produktiva och kreativa till förmån för snyltare och plundrare. När han pratar om att kapitalägare ska läggas i sina gravar, tas ifrån sina rättigheter, och att de alienerar och exploaterar, så är det knappast för att han vill ha vare sig frihet eller en mysig gruppkram. Att han därtill inte kunde förutse att marknadsekonomi skulle ge så gott som alla möjligheter att köpa aktier i företag och leva långa, välmående liv är ju bara ytterligare bevis på hur rutten ideologin är.

  10. Men grejen är ju att om man, som du, hävdar att det är “en själv”/”den fria viljan” och att alla äger möjlighet till denna individuella initiativkraft i samma utsträckning (den skulle alltså vara lika spridd bland alla människor i hela samhället), så finns det ju ingen anledning till att vi skulle se det statistiska samband som “mellan vart man föds och vart man dör” eller annorlunda uttryckt, en 100%ig social rörlighet (eller, med ytterligare andra ord: avsaknaden av klasser).

    Ifall alla hade samma möjligheter skulle t.ex. lika många städare kommit från borgarklass-familjer som från vanliga knegarfamiljer, (procentuellt sett i förhållande till hur stor borgarklassen respektive arbetarklassen är då förstås) och på samma sätt skulle 8 av 10 börsVDar varit födda i arbetarhem.
    Nu ser det inte ut så, och detta måste du förklara.
    Statistiken (eller snarare den faktiska verklighet som den beskriver) omöjliggör din förklaring (och du lämnas med alterantiven arv, samhälle eller metafysik)

    Med detta inte sagt att det helt saknas social rörlighet, och man kan precis som du säger ha “tur i oturen” och ha föräldrar som förbereder en på att göra en klassresa (sänder en tacksam tanke till mina egna föräldrar) eller på motsvarande sätt “otur i turen” med föräldrar som orsakar en klassresa nedåt, men det är inte så vanligt, så man måste ha just exceptionell tur/otur och den stora bilden består;
    Föds du i fel familj bestraffas du med en mycket mindre chans/möjlighet till att leva och dö “i toppen av karriärstegen”.
    Det är den tyngsta och vanligaste “ryggsäcken med sten”, när man redan har den tycker jag inte det är så konstigt ifall man tycker att man lika gärna kan passa på och smycka sin kropp som man behagar.

    • Som jag skrev innan påverkar din familj och din individuella drivkraft dina möjligheter, men i slutändan är det ditt val hur ditt liv går i ett fritt samhälle.

      Om du föds in i ett missbrukarhem så ligger du ganska dåligt till redan från födseln, givetvis. Det är ett stort problem. Man kan ju inte bara beslagta barn till höger och vänster, och att hälla miljarder i bidrag till missbrukarna att bränna på mer knark och sprit lär ju inte hjälpa heller. Såväl konservativa som liberala som socialistiska länder har försökt lösa det hela utan framgång. Har du någon briljant lösning så kommer jag definitivt rösta på dig! Men som vi ser i Sverige har inte ens 50 år av enormt höga skatter, enorm offentlig sektor, socialbidrag, hyresbidrag, socialsekreterare, socionomer, kriminologer, socialdemokrati, och kuratorer tagit bort vare sig missbruk, mobbning, eller barn som far illa till. Tyvärr!

      Om man tittar på den stora massan av människor, dock, de 80-90 procenten som jobbar hårt och försöker göra rätt för sig, så handlar det om vad folk själva vill göra med sina liv. Om du jobbar som byggarbetare eller VD eller lärare, väljer du att läsa kurser och böcker på helgerna, eller går du ut och super? Läser du för dina barn och tar med dem på muséer eller ska du på festkryssning till Finland?

      Livet är inte rättvist. Vissa föds fattiga, vissa föds med föräldrar som aldrig uppmuntrar studier, vissa får livshotande sjukdomar som tar år av ens liv. I slutändan måste man dock själv bestämma vad man vill göra med sin lott i livet. Ska man skylla på att man hade otur i livets lotteri och låta det vara så? Det finns sådana människor. De som nöjer sig med att jobba heltid på ett lager, skita i extra kurser, och spendera helger med sprit och world of warcraft. En annan väljer att sjukskriva sig för depression men ändå festa varje helg. Sedan har du andra som kommer från samma omständigheter, eller värre, som biter ihop och kämpar. De pluggar, jobbar extra, och tar sig uppåt. De startar eget.

      En sak som du verkar ogilla starkt är just detta att man som barn föds med olika ekonomiska möjligheter. Å ena sidan är det inte “rättvist” mot barnet. Men å andra sidan är en gigantisk drivkraft för många möjligheten att om jag jobbar hårt, sparar pengar, lever ekonomiskt och betalar mina räkningar, så kan jag ge mina barn bättre möjligheter än jag själv haft. Ett socialistiskt alternativ är att ta bort den möjligheten genom ekonomisk utjämning, radering av arv, och så vidare. Plötsligt hamnar man då i ett samhälle där det är värdelöst att kämpa, att starta eget, att utbilda sig, att komma på uppfinningar, eller att spara lite pengar varje månad att hjälpa sitt barn med körkort eller skola eller utlandsresa. Dina handlingar får inga konsekvenser!

      Det finns ett ganska bra begrepp inom forskningen som heter “welfare dependency”. Det handlar om att bidrag och låglnejobb på många sätt är en fälla, då man får tillräckligt för att klara sig på. Detta i kombination med att det trots allt krävs jävligt mycket jobb för att klättra upp gör att många fastnar. Detta är så gott som fakta. Att lösa det är en helt annan fråga. Hur ska man motivera folk? Hur kan man övertyga alla att det finns möjligheter, om ni bara vågar och chansar? Man kan ju knappast ta bort bidrag från de som är svagast!

      Vi har kommit rejält på avvägar, men jag står fast vid min ståndpunkt att tatueringar är en stämpel som visar var man vill “höra hemma” ekonomiskt. Kanske är en bra början att hjälpa folk att media talar om hur man kan klara sig fram och lyckas, snarare än att glorifiera det mediokra?

  11. Ja, fast jag undrar om det här inte snarare är en generationsfråga snarare än en klassfråga (det är med motvillighet jag använder det uttrycket). Det är säkert så att du själv är ung, det vet jag inget om. Men faktum är att ditt utspel här snarare luktar personlig indignation. Ofta när folk uttrycker sig som du gör handlar det snarare om ens egen rädsla för att inte vara en (som du kallar det) unik snöflinga. Folk reagerar olika på den rädslan. En del reagerar på att helt enkelt bli en snöflinga, till varje pris, och en del väljer att obstinat bli tvärt om och på det viset bli en snöflinga. Det beror helt på vad man identifierar som “normen” för ens egen generation.

    För att komma tillbaka till frågan kring generationsaspekten av det här ämnet: mina föräldrar, som är 50-talister, tycker att tatueringar är stigmatiserande och fungerar just som en indikator på att man tillhör underklassen. För min del, som är yngre, fungerar olika sorters tatueringar som indikatorer i sig själva. Majoriteten av mina vänner, varav större delen är undiversitetsutbildade, har tatueringar. Däremot kan man definitivt se skillnader mellan deras tatueringar och de tatueringar som jag identifierar som underklassindikatorer. Faktum är att tatueringen är på uppgång. Kanske för att det börjar bli lättare att ta bort dem, men också för att kroppsutsmyckning idag är mycket mer vanligt förekommande i stort. Rent sociologiskt finns det definitivt olika faktorer att ta in. Kanske just din snöflingeteori spelar in i högre grad och mer klassöverskridande än du tror.

    Huruvida missbruk och tatueringar egentligen hänger ihop är dock definivt diskuterbart. Sådana studier visar egentligen bara att många av de missbrukande har tatueringar, men visar dock inte hur många andra med tatueringar som inte missbrukar. Det är falsk logik att utifrån den datan utgå ifrån att det ena skulle vara beroende av det andra.

    Och, slutligen, idag lever vi i en mediavärld där framgång är allt och där frågor om inkomst, framgång i det valda yrket och uppskattning av framgångsrika kändisar hyllas. Att du väljer att tolka en artikel om tatueringar som ett manifest utfärdat av Journalistsverige för att glorifiera det mediokra känns lite som en efterkonstruktion skapad för att nå ett ändamål (i ditt fall att ses som subversiv i ett socialistiskt Sverige). Du verkar liksom leva med nerverna utanpå huden och leva i en egen snöflingevärld där du står som ensam liberal (eller konservativ?) mot det du anser vara normen. Jag undrar då: Varför är det fel av 80-talister och 90-talister att tatuera sig för att känna sig speciella när du själv har valt att bygga upp hela din identitet runt något så flyktigt och felbart som politik?

    • Väldigt intressant skrivet, och välformulerat.

      Min identitet är inte byggd runt politik, men just den här bloggen är en oas där jag kan fritt yttra mig om vad jag vill, när jag vill. Vissa inlägg är helt okontroversiella, medan andra skapar en del konflikt. I konsensus-landet Sverige är detta något man vill undvika, så det är befriande att ventilera här då och då. Vänner, kärlek, musik, arbete, och familj är inga ämnen vars detaljer jag känner ett behov av att basunera ut.

      Jag tror inte att journalisterna bakom artikelserien har en agenda större än att de själva, eller deras barn, har tatueringar och vill göra det mer acceptabelt och “inne”. Om samhället ändras till den grad att ingen reagerar, så har de lyckats. Men tills dess så finns det många kretsar där det ses som antingen barnsligt, fult, eller opassande med en tatuering. Uppenbarligen ser vissa andra kretsar det som “OK”, men det är knappast universellt. Även utanför Sveriges gränser påverkar det starkt. En synlig tatuering i exempelvis Japan eller Kina är extremt stigmatiserande, och till skillnad från om man vill vara lite smårebellisk och färga håret svart med lila spetsar eller skaffa sig “crazy-eye” linser, så är inte en tatuering något du kan ta bort till arbetsintervjun eller affärsresan.

      Folk får gärna tatuera sig. Men att måla upp det som något med endast positiva sociala konsekvenser är att göra unga, osäkra individer som söker en indentitet en rejäl björntjänst.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s